Antidepressiva

Jag har inte skrivit om det här förut, men för ganska prick ett år sedan började jag äta antidepressiva. Jag gjorde det för att min familj och min läkare tyckte att det var det bästa, jag själv försökte in i det sista att hålla mig borta ifrån mediciner. Men så blev det iallafall. Jag fick utskrivet Escitalopram med den aktiva substansen Cipralex. Jag började med fem milligram och trappade sedan upp till tjugo. Samtidigt gick jag hos en psykolog och det blev bättre, men man kan ju inte sluta med en medicin bara för att man känner sig bättre, det är ju då den funkar och man måste fortsätta. I våras när vi sågs frågade hon om jag ville sluta eller fortsätta med medicinen och jag svarade att jag inte visste riktigt och hon konstaterade då att det nog var bra att fortsätta
I början av juni träffade jag min läkare senast och vi bestämde att jag skulle börja trappa ned på medicinen och hon sa att det räckte om jag började ta en halv tablett och åt det i minst tre veckor och sedan skulle jag kunna sluta. Jag åt en halv tablett i sex veckor och sedan slutade jag. De första dagarna utan medicinen gick bra. Men efter tre-fyra dagar började jag få migrän, hjärtklappning och svårt att andas. Det stack i kroppen som att jag fick stötar och jag var illamående hela tiden. Nu har det gått två veckor och vi dagar och jag mår illa från det att jag vaknar tills att jag somnar och får hjärtklappning vid ansträngning. Jag kan heller inte somna hur trött jag än är.
Detta står det ingenting om i pipackssedeln och då jag frågade min läkare upprepade gånger (överdriver inte när jag säger att jag typ har frågat 15 gånger varje gång vi har träffats.) om medicinen jag äter är beroendeframkallande svarade hon nej.
Jag googlade lite och hittade en text om hur dåligt det informeras om Cipralex till patienterna. Här är ett utdrag från den.

 

image
Det står även att ju längre man tar medicinen desto värre blir utsättningssymptomen. Det hade jag gärna blivit informerad om i våras när jag velade mellan att sluta och att fortsätta.

Om man söker på FASS hemsida på Escitalopram så står det inte ett ord om utsättningssymptom. Då måste man söka efter Cipralex. Vilket ju är underligt då Escitalopram innehåller Cipralex.

image
När man läser i slutet av bilden ovan står det att medicinen ska trappas ut gradvis under veckor eller månader. På ett annat ställe läste jag att den ska trappas ned till 2,5 milligram i minst en månas. Jag blev tillsagd att äta 10 milligram i tre veckor. Hur är det logiskt att det skulle vara en bra idé?

Håller just nu bara tummarna för att jag ska bli av mes mitt konstanta illamående.

Festivaler

imageJag kan inte förstå allt det här som hänt på alla festivaler. Vad får män (för JA, det är i princip endast män. 97%) att tro att bara för att man är på festival så är det okej att ta sig friheter med andras kroppar? Bara på Bråvalla anmäldes ju vaddå, typ fem våldtäkter och femton sexuella ofredanden? Och även om det är galet mycket så måste man ju även tänka på att majoriteten säkert inte ens anmält.
Man säger till tjejerna att hålla ihop, bara gå på väl upplysta vägar, klä sig ordentligt. Vad sägs om att lära män vad “nej” betyder? Uppmana män att inte dricka för mycket? Det kanske är de som ska hålla ihop för att de inte lika lätt ska “frestas” att begå dessa våldsbrott?

Jag har alltid velat åka på festival men det känns ju liksom inte så jävla lockande när det finns så många idioter som åker dit. Fattar inte vad de tänket med (well, det de har mellan benen obviously)?
Och det att en tjej VÅLDTOGS I PUBLIKEN PÅ EN KONSERT är ju helt hävla absurt?! Och det värsta är nästan att många blir mer upprörda på oss som reagerar mot dessa händelser än att de faktiskt hände. Tycker typ att vi förstorar dem för att “sånt händer ju på festival” och “hon ville ju eegentligen”. Snacka om att prioritera fel. Lägg energin på att reagera mot alla övergrepp istället? Nähä, okej.