Att vara arg

Jag blir så inspirerad varje gång jag lyssnar på Postpatriarkatet (om ni missar det så är det en podd. Lyssna!). Den är så jävla bra.
De pratade om att få vara arg i det här avsnittet och herregud, vad jag är less på att inte få vara arg. För jag är en sjukt arg människa (det kan ju alla som känner mig intyga).
Som bara igårkväll, då satt jag och svor över sexistiska skämt i tv-serier. Imorse var jag förbannad över att Paolo Roberto, det aset, har ett matlagningsinslag i Nyhetsmorgon på TV4.
Mm. Jag är arg. Jämt. Arg på att bli förminskad, skrattad åt, klappad på huvudet.
Det är så jag inland önskar att en bara kunde ta av sig de feministiska ”glasögonen” och inte se allt. Bara inte lägga märke till det förtryck som drabbar så många. Bara vara och inte bry sig.

Meeeen, så är ju inte fallet. Det funkar inte så. Och jag märker mer och mer saker varje dag värda att vara arg över.
Och även om jag försöker att vara trevlig och mild så bemöts en ju ständigt av ”du är bara en arg feminist”, ”hon är bara bitter”. Ja, tacka fan för att jag är bitter liksom. Skulle inte tro något annat. Hur kan en vara annat än arg och bitter som kvinna i ett patriarkat?

Postpatriarkatet

Lyssnade på den nya podden #postpatriarkatet . Där pratade @ladydahmers och @vulvagarity bland annat om fotboll. Den eviga, jävla, mansdominerade sporten fotboll. De pratade om hur alla polisresurser går till fotbollen när det till exempel är derby och hur poliser alltså får NEKA hjälp till exempelvis kvinnor som blir misshandlade för att de måste stå och passa vid en jävla fotbollsmatch. Varför, är frågan? Jo, för att män uppenbarligen inte kan bete sig. För att de går runt och pissar överallt, skräpar ner, brölar och slåss. Som jättebäbisar. Som att det liksom är någon slags rättighet som kommer med att vara man och fotbollssupporter. Hur jävla svårt ska det vara att bete sig? For real, alltså. Kissnödig? Håll dig. Tom burk? Soptunna. Aggressiv? Jag vet inte? Diskutera kanske? Eller spring en vända? Det är liksom ej så jävla svårt. HUR LÄGGER VI SÅ MYCKET VIKTIGA RESURSER PÅ FUCKING FOTBOLL?

Det talas som att vi ej har resurser till att låta människor som flyr från krig komma hit. Uppenbarligen har vi “för lite resurser” för att förhindra att våldtäkter sker i publiken på festivaler. Vi “saknar” resurser till att de som lider av psykisk ohälsa ska få den hjälp de behöver. Vi “har inte råd” med trygga förlossningar.
Men fotboll, med vandalismen och alla skador som tillkommer, det jävlar har vi råd med.
#DetGällerJuAttPrioritera

“Hatar Zara min son?!”

Denna   alltså.   VAD ÄR DETTA? Läs artikeln

.”Jag älskar män för att de förgyller min vardag med nya tankebanor, logik och den handlingskraft jag ibland saknar hos mina kära systrar”

Älskar hur människan tror att för att Zara säger att hon hatar män så tar hon det jättepersonligt.

“Jag kommer inte att acceptera en slentrianmässig kritik gentemot min tonårsson, eller gentemot hans kamrater, på basis av deras manlighet.”

Oh my lord. Om din son och hans vänner ej beter sig som de patriarkala asen som Zara syftar på så berör det ju inte honom. Och om han tar åt sig, så är det nog något som han bör ändra på.
Om alla bara slutade ta generaliseranden så jävla personligt. För så fort någon andas något om hur män generellt beter sig så kommer en hel flock kränkta människor. “Inte jag!”, “inte min son!”, “hatar du ALLA män? Hatar du din egen pappa?!”. NÄR HAR NÅGON SAGT ATT DE HATAR VARENDA MAN? Och so what om en hatar alla män? Låt en göra det då. Män som mördar och våldtar blir inte anklagade för kvinnohat, men passa er jävligt noga angående att generalisera mäns patriarkala beteende för då är en manshatare. Och som sagt, so what? Kvinnohat skördar offer varje jävla dag. Manshat får män att få sitt ego tillplattat lite. Men det är ju obviously ca det värsta som kan hända.

“Bara” en jämställd värld

I Merto läste jag en artikel om extremfeminism. Alltså suck. Jag blir så trött.


Jag är stolt feminist men kan verkligen inte identifiera mig med extremfeministerna. Jag tror “bara” på en jämställd värld. That’s it! Så låt inte ordet feminism förstöras på grund av uttalanden som dessa kvinnor gör”

A.k.a “jag kallar mig feminist för att jag tycker att det låter bra och jag vill ha lika lön för lika arbete, men om någon kommer och analyserar eller säger något elakt om män så håller jag inte med alls pga alldeles extremt”, tycker jag att en lätt kan läsa ut av denna texten. Till att börja med, vad är detta med att positionera sig mot andra feminister? På riktigt? Det är ju bara för att sälja in sig hos antifeminister som en gör så. Vad skulle det annars finnas för anledning? Och tbh, att sälja in mig hos antifeminister är ingenting som jag personligen är intresserad av. Kan de inte ta feminismen för vad den är, med fakta och statistik och liknande som vi “extremister” sysslar med, så är det inga som jag vill ha med i min feministiska kamp. Känns ju liksom lite drygt att behöva dalta för att folk ska bli feminister.

Och sedan, vad är grejen med att så fort en kommer med fakta bevisar ens tes så är en extremist? Är de på BRÅ, SCB och Polisen som tagit fram faktan också extremister då eller? Jag är jäkligt trött på att alltid få mina åsikter och faktan bortviftande med “höhö, hon är ju en såndär extrem feminazi” som att det skulle göra min fakta mindre trovärdig. Det är t ex män som står för 98% av sexuella övergrepp varesig jag är feminist eller inte. Men det verkar vara jävligt svårt att fatta.

“Jag är stolt feminist men kan verkligen inte heller identifiera mig med tankarna ovan. Jag tror ”bara” på en jämställd värld. That’s it! Så vem bestämmer egentligen vad som är feminism?”

“Vem bestämmer det?”. Inte för att vara den som är den, men jag tycker inte att en kanske tar feminismen riktigt på allvar om en väljer att inte se de strukturella problemen. Ja, du vill ha lika lön. Varför har vi lägre lön till att börja med? Du tycker att kvinnor ska kunna känna sig säkra på natten när de går hem. Men varför gör vi inte det? Vilka är det vi är rädda för? Det är främst män som vi är rädda för, pga de står för en stor majoritet av sexualbrott och våldsbrott. Det är inte hos oss problemet ligger, vi hittar inte på våran rädsla och det är inget som vi har “fått för oss”.
Dessa problem och rädslor finns inte här helt utan grunder. De finns för att folk vägrar se det strukturella bakom varje problem. Så om en tycker att kvinnor inte ska behöva vara rädda på natten så borde en ju logiskt sett anse att vi borde lära män att inte våldta. Men det är tydligen för extremt. Och det är fan helt jävla oförståeligt.

Män och mens

Jag lyssnar på Cissi Wallin och Natascha Blombergs podd “Penntricket”. Den är så bra, det är typ veckans höjdpunkt varje tisdag när det kommer ett nytt avsnitt! I senaste avsnittet gästas de dessutom av Clara Henry så de är nu mina typ tre favoritpersoner i senaste avsnittet som en kan lyssna på i ca en timme. Lövli.
De pratar mycket om tabun och stigmat kring mens och kommer in på vad en egentligen får lära sig om mens i skolan. Att det är ett obefruktat ägg och att det betyder att en inte är gravid. Och det är typ det. Jag minns att min lärare hade en binda och en tampong som hon visade med och sa att “dessa kan man använda när man har mens”. Men that’s it. Inget mer. Inget om hur en kan må, att en kan fås å överjävla ont att en bara ligger och gråter, inget om vad pms är och inget om sjukdomar som är mensrelaterade som till exempel endometrios.

Allt det får vi ta reda på själva. Och vem vågar prata om sådant när en är kanske tolv år? Jag pratade i princip inte med mina kompisar om mens förens jag började på gymnasiet. Det var alltså FYRA ÅR jag inte pratade om min mens med någon alls? Hör ni hur bizzart detta låter?

En annan sak är ju hur sjukt lite män generellt verkar veta om mens. När jag blev tillsammans med min pojkvän blev han på riktigt chockad över att jag hade ont. Chockad över MENSVÄRK. Och samma sak när jag behövde byta tampong typ varannan timme pga jävla Niagarafallen-mens. Han blev förvånad över att jag blödde så mycket.
Alla dessa saker som är vardag för många kvinnor och som går män helt obemärkt förbi. Just för att de är män detta ju inte direkt påverkar dem. Om män hade mens så lovar jag att vi hade haft speciella temaveckor i skolan eller till och med menskunskap som ett eget ämne. För då jävlar, då hade det vart av största vikt att alla visste hur mens, i detalj, fungerar!

Behovet av att pleasea män

Det här med att människor tycker att feminismen måste pleasea män.
“Hur ska ni få män att förstå när ni bara pratar om hur dåliga de är?”.
Mm. Jag förstår att det är jättejobbigt för män att det finns någonting som inte pleasear dem. Men helt ärligt så är ju feminismen faktiskt inte för dem. Vi kan inte ta enda i världen som inte handlar om män och försöka få det till att handla om dem för att de ska vara intressant för dem att förstå och försöka engagera sig. Helt ärligt alltså. Då de flesta män ju faktiskt har en mamma, syster, flickvän, dotter, eller en annan kvinna som står dem nära, så borde det ligga i deras intresse att vilja förbättra deras villkor utan att det ska gynna dem själva. Det borde vara deras prio ett. Om det inte är det för ens det gynnar dem så kanske det är dags att inse att det är det som är problemet, men inte göra någonting som inte gynnar dem.
Och så undrar folk varför jag säger att jag hatar män och är så negativt inställd till dem. Kvinnor blir våldtagna och dödade dagligen för att de är just kvinnor. Exakt vad är det jag förväntas bra positiv angående? “Om du bara inte vara så negativ och hade lite mer positiv approach så skulle kanske feminismen attrahera fler män”.
Too bad då, att det är jag hatar mest i hela världen är att pleasea män, så det kommer inte hända. Om jag vill belysa att det är ett problem med all uppmärksamhet som män får, hur ska jag få fram det genom att lyfta män och prata positivt om dem?
Och hur kan folk inte förstå det här? Det är inte som att det är ett litet problem som går obemärkt förbi, det är ett stort jävla samhällsproblem.
Och en sak till som alla alltid ska påpeka: det här med att jag förväntas vara extremt specifik med vilka män jag menar när jag pratar om mäns beteende. “Vaddå alla män? Min pappa är jättesnäll! Och hatar du din pojkvän?” Standard. Blir så jävla trött.
När jag säger alla män som menar jag sättet som alla män förtrycker eller någon gång har förtryckt kvinnor på. Och ja, det har nog din pappa gjort, och det har nog min pojkvän gjort. Jag hatar inte dem som individer, jag hatar de specifika handlingarna som förtrycker. Och nej, förtryck betyder inte bara att man våldtar och det behöver inte vara att du vaknar upp och tänker “idag ska jag förtryckea kvinnor”, utan det är vardagliga små skitsaker som att upprätthålla snäva könsnormer, att inte säga ifrån när en hör sexistiska skämt och att på andra sätt gå patriarkatets ärenden.
Och till alla män därute som känner sig kränkta när det hör “alla män”: om det inte gäller dig behöver du ju inte ta åt dig. Tar du åt dig så är det antagligen för att du känner dig träffad och då kanske det är någonting som du behöver ändra på annars hade du inte blivit så kränkt. Och sedan: tar du åt dig fast du inte känner att det inte gäller dig så kan jag informera om det finns få saker jag bryr mig om så lite i livet som att jag har gjort någon snubbe lite ledsen. Du är inte förtryck, du blev lite sårad. Så det är bara att suck it up. Kom inte och gnäll. Inse att det är ett problem, skit i om det är dig jag menar eller inte och fokusera på att der är ett faktiskt problem. Om vi kollektivt skulle försöka motarbeta kvinnohat så skulle jag inte behöva tala om “alla män”.

Och bara genom att ens skriva den här texten så gör jag det igen: jag förklarar mig, jag förklarar enkla och uppenbara saker för att det finns de som vägrar förstå. Som inte VILL förstå. Så gör jag alltid och har alltid gjort.
Varje gång jag diskuterat feminism så slutar det med att jag sitter här och försöker förklara att feminismen faktiskt gynnar män också, men det är inte vad jag vill göra för det är skit sak samma om det gynnar män. För ALLT annat gör redan det. Det sista jag vill är att gynna de som inte ens tänker försöka varken lyssna eller förstå.
Och varför är det jag som måste förklara varför jag tycker att alla är lika mycket värda? Varför är det inte alla andra som förklara för mig varför de har en så vedervärdig, pinsam, äcklig, sexistisk syn på människor? Varför är det så?

Och vad är grejjen med att en blir så ifrågasatt när en säger att en hatar män? Män hatar kvinnor, men ingen ifrågasätter dem. Manshat gör mön lite kränkta och kvinnorhat dödar men ändå är det jag som måste försvara mig.

Män som slåss

Vad är det män med och att hävda sig?
Jag menar, herregud. Varför?
När jag var ute med mina kompisar i helgen så började ett par män slåss (oj, så ovanligt!). Jag och en av mina vänner gick då emellan. Inte för att jag är rädd att de som slogs skulle göra sig illa, är du så dum i huvudet att du börjar ett slagsmål pga att någon puttades lite på ett astrångt dansgolv kan du gott ta det. Men för att det förstör så jävla mycket för alla andra på dansgolvet.
Jag menar, tänk om jag hade börjat slåss med en annan kvinna på dansgolvet. Folk hade ju bara tyckt att jag vore galen*. Eller om jag kanske till och med hade slagit till en man.
Inte för att folk tycker att det är okej att två män slåss med varandra, men det tycker ändå att det är mer förståeligt att män slåss än att en kvinna är inblandad**.

Men sen är ju grejen också att jag aldrig hade börjat slåss. Inte på dansgolvet och inte någonsin. För “flickor slåss ju faktiskt inte, flickor kan prata om sina känslor”, är ju något vi har fått höra sedan urminnes tider. Detta medan mäns beteende allt som oftast försvaras med “boys will be boys”-retoriken.
*Favoritbeskrivningen av en kvinna som inte passar in i mallen för mäns bild av hur en kvinna ska vara.
**Om det däremot är en man som slår en kvinna är det inget konstigt alls. Jag säger inte att det är accepterat men det är ingenting som folk reagerar över nämnvärt.

Heterosexuella förhållanden

Har funderat en del kring ett omdebatterat ämne i feministkretsar. Läste för något år sedan inne hos en stor feministblogg ett inlägg som blogginnehavaren i fråga skrivit angående maktbalansen i heterosexuella förhållanden. Hen hävdar att då män alltid är överordnade kvinnor i samhället kan heterosexuellt sex aldrig vara på bådas villkor då maktbalansen är så skev och ojämlik. Personen uttrycker att denne anser heterosexuellt sex vara våldtäkt.
Personen skriver att då våldtäkt per definition är att bli tagen med våld eller hot om våld och kvinnor alltid lever under ett konstant hot om våld i vårat samhälle så är det alltid våldtäkt. Som ett exempel nämner hen hur det normaliseras att “det ska göra ont” och att det inte är något konstigt med det.

Jag kan absolut förstå hur personen tänker och på ett sätt stämmer det ju, rent teoretiskt.
Och det där med att det inte är konstigt om sex gör ont är ju bara fucked up, helt sjukt.

Jag känner dock att det där är något som kanske gäller på ett strukturellt plan, kanske ej alltid på ett personligt. För har en ett sunt förhållande utan tjat och press angående sex så tänker jag att det där inte stämmer riktigt. För utan tjatet och pressen kan ju båda ge sitt ärliga samtycke, eller?
Fast å andra sidan finns det ju en konstant press från samhället som en alltid känner av.

Vet ärligt talat inte vart jag vill komma, känner att jag kan reflektera över detta fram och tillbaka i evigheter utan att komma fram till ett faktiskt svar.

Skämta

Hur bemöter en människor med den här inställningen? De som inte förstår hur våldtäktsskämt och rasistiska skämt ska bidra till större problem i längden. Går det ens att på något vis resonera med dem?
Hur förklarar en att inte alla skämt är problematiska, att det är okej att skämta, men inte om precis vad som helst?

Jag menar, herregud. Att folk ska fjanta sig såhär. De misstolkar ju medvetet analyser av skämt. Det kan faktiskt inte vara särskilt svårt att förstå.

Postade denna frågan i en grupp på fb. Hoppas uppriktigt på ett svar, alltså. För jag vill inte bara strunta i det och inte ta diskussionen. Jag känner liksom ett ansvar att utbilda alla stackare med sån bristande analysförmåga att en måste bryta ner allt sånt här i minimala bitar till dem. Herregud, jag menar, nån måste ju göra det.

Källkritik


När en diskuterar med människor på nätet så kräver det personerna ofta källor på allt jag säger, det är som att skriva en skoluppsats. Vad jag än säger, så är de förnekande. “Har du en källa på det eller?!” Undrar de kränkt. Jajjamen, svarar jag! Och slänger fram direkta citat från de säkraste källorna du kan hitta. Jag har till exempel använt SACO angående löner, BRÅ för brottsstatistik och mänskliga rättigheters hemsida för ett citat om yttrandefrihet.
Oftast blir då bemött med “du ljuger!”, “du hittar bara på!” eller liknande. Missade de lektionerna om källkritik i skolan kanske? Säkra källor, vad är det liksom?
Och de är så roliga, jag brukar bemöta anklagelserna om att hitta på med att säga att de ju kan gå in och läsa själva och så skickar jag med en direktlänk. Oftast får jag till svar att “jag har vart inne där och läst, men det står inget om det. Så du hittar på!”. Jag skickar då en screenshot på det exakta stället där det står om det jag skrivit på hemsidan. Men jag “ljuger” visst fortfarande.
Det är ändå ganska fascinerade hur människor kan vara så faktaresistenta och lida av total brist på analytisk förmåga.
Själva har de inga källor alls till sina påståenden. Bifogar här en liten bild på hur det kan se ut när jag diskuterar med människor på nätet.