Att vara arg

Jag blir så inspirerad varje gång jag lyssnar på Postpatriarkatet (om ni missar det så är det en podd. Lyssna!). Den är så jävla bra.
De pratade om att få vara arg i det här avsnittet och herregud, vad jag är less på att inte få vara arg. För jag är en sjukt arg människa (det kan ju alla som känner mig intyga).
Som bara igårkväll, då satt jag och svor över sexistiska skämt i tv-serier. Imorse var jag förbannad över att Paolo Roberto, det aset, har ett matlagningsinslag i Nyhetsmorgon på TV4.
Mm. Jag är arg. Jämt. Arg på att bli förminskad, skrattad åt, klappad på huvudet.
Det är så jag inland önskar att en bara kunde ta av sig de feministiska ”glasögonen” och inte se allt. Bara inte lägga märke till det förtryck som drabbar så många. Bara vara och inte bry sig.

Meeeen, så är ju inte fallet. Det funkar inte så. Och jag märker mer och mer saker varje dag värda att vara arg över.
Och även om jag försöker att vara trevlig och mild så bemöts en ju ständigt av ”du är bara en arg feminist”, ”hon är bara bitter”. Ja, tacka fan för att jag är bitter liksom. Skulle inte tro något annat. Hur kan en vara annat än arg och bitter som kvinna i ett patriarkat?

Internationella Abortdagen

Idag är det Internationella Abortdagen. Varje år dör tiotusentals kvinnor och miljontals skadas till följd av dåligt utförda aborter.
I ett land där aborter är förbjudet utförs liks många som i ett land där de är tillåtna, enda skillnaden är att de utförs i stor utsträckning av människor med bristande kompetens i miljöer med dåliga förutsättningar vilket kostar så många liv.
Abort är för mig en självklar mänsklig rättighet och inget som någon annan ska kunna ta beslut om, ingen annan än den aborten gäller. Detta oavsett om det är en graviditet som är kommen av ett övergrepp eller slarv med preventivmedel, det spelar ingen roll.

Det pratas om att införa en samvetsklausul så att de som jobbar inom vården ska kunna välja bort att utföra aborter. De vill marginalisera och minimera aborträtten till vad någon annan tycker att kvinnor ska göra med sina kroppar.
Aborträtten som så många kvinnor innan oss kämpat för. Aborträtten som funnits (i viss mån) sedan 1938, men i sin nuvarande form sedan 1974. Det är inte länge. 43 år. I 43 år har kvinnor haft rätten att bestämma om de vill föda barnet de bär på eller inte. Det är inte länge. Att detta debatteras idag 2017, är helt sjukt.

 

Postpatriarkatet

Lyssnade på den nya podden #postpatriarkatet . Där pratade @ladydahmers och @vulvagarity bland annat om fotboll. Den eviga, jävla, mansdominerade sporten fotboll. De pratade om hur alla polisresurser går till fotbollen när det till exempel är derby och hur poliser alltså får NEKA hjälp till exempelvis kvinnor som blir misshandlade för att de måste stå och passa vid en jävla fotbollsmatch. Varför, är frågan? Jo, för att män uppenbarligen inte kan bete sig. För att de går runt och pissar överallt, skräpar ner, brölar och slåss. Som jättebäbisar. Som att det liksom är någon slags rättighet som kommer med att vara man och fotbollssupporter. Hur jävla svårt ska det vara att bete sig? For real, alltså. Kissnödig? Håll dig. Tom burk? Soptunna. Aggressiv? Jag vet inte? Diskutera kanske? Eller spring en vända? Det är liksom ej så jävla svårt. HUR LÄGGER VI SÅ MYCKET VIKTIGA RESURSER PÅ FUCKING FOTBOLL?

Det talas som att vi ej har resurser till att låta människor som flyr från krig komma hit. Uppenbarligen har vi “för lite resurser” för att förhindra att våldtäkter sker i publiken på festivaler. Vi “saknar” resurser till att de som lider av psykisk ohälsa ska få den hjälp de behöver. Vi “har inte råd” med trygga förlossningar.
Men fotboll, med vandalismen och alla skador som tillkommer, det jävlar har vi råd med.
#DetGällerJuAttPrioritera

Nordisk ungdom på Pride

På. Fucking. Riktigt. VARFÖR ? Nordisk Ungdom försökte alltså stoppa Prideparaden, de hade med sig en banderoll med texten “rädda barnen” (från vad kan en ju undra? Ve och fasa om barnen skulle få för sig att alla är lika värda och att de får vara och älska vilka de vill!) Aftonbladet skriver ” Ett 15-tal högerextremister stormade under eftermiddagen Pridetåget som gick genom centrala Stockholm.” Suck. “Högerextrema”, de är NAZISTER. Varför är dessa människor så dumma i huvudet? Kan de inte låta bli att sprida sina vidriga värderingar ens på Pride? Vad tror dom ger dom rättigheten att göra såhär? Jag blir så arg. Jävla nazistäckel. Läste även att ingen blev gripen. Hur?! Varför tillåts de gång på gång störa och hota utan några som helst konsekvenser? Varför händer inget? “Yttrandefrihet och demokrati, bla bla bla”. Nej. I den demokrati ska alla vara lika värda, och det tycker inte dessa människor. Och vad gäller yttrandefrihet så betyder det inte att en kan slänga ur sig vilken jävla skit som helst (det är sant. Kolla upp det! På till exempel mänskliga rättigheters hemsida.). Det betyder att i den utsträckningen du inte förtrycker eller kränker någon så kan du uttrycka dig fritt, och deras åsikter och sätt att uttrycka sig är inte okej. Det är förtryckande och hatiskt. För mig är det oförståeligt hur dessa människor tillåts ta plats i det offentliga rummen. Jag menar, herregud. Vem bestämde att det var en bra idé att låta dem vara i Almedalen? Eller bokmässan? Är det rimligt? Nej.

På sin hemsida skriver Nordisk Ungdom under en egen film av detta ” trots upprepade attacker från maskerade vänsterextremister, homoanhängare och polis lyckades vi tillfälligt stoppa Pridespektaklet”. Vilken jävla hybris ändå. De tror att de stoppar en hel jävla Prideparad på ca 45.000 personer för att de är femton (FEMTON!) pers med en banderoll. Knappast. Blir så less. NAZISTÄCKEL.
#ingarasisterpåvåragator

Läs mer

Kroppspositiv

Jag är kroppspositivist. Så klart. Jag tycker inte det är rimligt att vara feminist utan att vara kroppspositivist också. För mig hänger de sakerna ihop lika självklart som, jag vet inte? Ketchup till pommes? Typ.

En sak jag tycker att en ofta stöter på är sk “peppande budskap” som “män gillar tjejer med kurvor”, “det ska finnas lite och ta i, det gillar killar”, “real men lika curves, only dogs go for bones”.
Vi är alltså “tillåtna” att inte vara normativt smala baserat på att det finns män som gillar vårat utseende, de godkänner oss.
Återigen värderas vi utifrån den manliga blicken, den patriarkala synen. Mitt värde ligger i hur attraktiv män finner mig.

Personligen ger jag blanka fan i om män tycker att jag är snygg eller inte. Som när okända män kommenterar mitt utseende, irl eller på Instagram till exempel. Varför tror de att jag vill veta vad de tycker? Varför tror de att jag behöver deras bekräftelse? Snacka om att ha höga tankar om sig själv. “Hmm. Den här för mig okända kvinnan går nog och undrar vad just jag tycker om hennes kropp, bäst att jag berättar det för henne!” Nej. Låt bli. Och är en inte normsmal så ska en inte bara vara glad åt komplimangen, en ska vara jävligt tacksam att någon tar sig tid och energi att utvärdera ens yttre.

Ett exempel på typisk “pepp” ang att män gillar “tjejer med kurvor” är Meghan Trainors “All About That Base” (älskar låten men i detta avseende är den faktiskt problematisk).

Yeah, it’s pretty clear, I ain’t no size two
But I can shake it, shake it, like I’m supposed to do
‘Cause I got that boom boom that all the boys chase
And all the right junk in all the right places

Yeah, my mama she told me “don’t worry about your size”
She says, “Boys like a little more booty to hold at night”

Som sagt. “…that all the boys chase”, för det är alltid målet. Att vara åtrådd av män.
Och “all the right junk in all the right places”. Om en inte är normativt smal så ska en åtminstone ha fett på snygga ställen, det är ju väldigt viktigt. Herregud, annat är ju otänkbart.

Middagstips!

Hola! Här kommer ett recept på en skitenkel och asgod vegansk rätt som jag häftade ihop till middag idag. Panerad blomkål med sötsursås, cashewnötter och ris. 
Panerad blomkål



Blomkål

Havremjölk 

Ströbröd/panko

Paprikapulver 

Vitlökspulver 

Spiskummin

Salt

Peppar
Blanda ströbrödet med kryddorna. Dela blomkålen i små bitar. Doppa i havremjölk och sedan i ströbrödsblandningen.

Ha i ugnen i 200 grader i ca 20 minuter. 

Sötsur sås



4 msk tomatpuré 

4 msk vitvinsvinäger 

2 msk agavesirap 

4 dl vatten

1 cm färsk riven ingefära

2 pressade vitlöksklyftor

1 msk soya

 

Blanda ihop alla ingredienser och låt koka upp, red sedan efter eget tycke.
Servera med ris, sesamfrön och cashewnötter. Detta är alltså det godaste samt lättaste en kan laga, det kan liksom inte gå fel. Amazing.

“Hatar Zara min son?!”

Denna   alltså.   VAD ÄR DETTA? Läs artikeln

.”Jag älskar män för att de förgyller min vardag med nya tankebanor, logik och den handlingskraft jag ibland saknar hos mina kära systrar”

Älskar hur människan tror att för att Zara säger att hon hatar män så tar hon det jättepersonligt.

“Jag kommer inte att acceptera en slentrianmässig kritik gentemot min tonårsson, eller gentemot hans kamrater, på basis av deras manlighet.”

Oh my lord. Om din son och hans vänner ej beter sig som de patriarkala asen som Zara syftar på så berör det ju inte honom. Och om han tar åt sig, så är det nog något som han bör ändra på.
Om alla bara slutade ta generaliseranden så jävla personligt. För så fort någon andas något om hur män generellt beter sig så kommer en hel flock kränkta människor. “Inte jag!”, “inte min son!”, “hatar du ALLA män? Hatar du din egen pappa?!”. NÄR HAR NÅGON SAGT ATT DE HATAR VARENDA MAN? Och so what om en hatar alla män? Låt en göra det då. Män som mördar och våldtar blir inte anklagade för kvinnohat, men passa er jävligt noga angående att generalisera mäns patriarkala beteende för då är en manshatare. Och som sagt, so what? Kvinnohat skördar offer varje jävla dag. Manshat får män att få sitt ego tillplattat lite. Men det är ju obviously ca det värsta som kan hända.

“Bara” en jämställd värld

I Merto läste jag en artikel om extremfeminism. Alltså suck. Jag blir så trött.


Jag är stolt feminist men kan verkligen inte identifiera mig med extremfeministerna. Jag tror “bara” på en jämställd värld. That’s it! Så låt inte ordet feminism förstöras på grund av uttalanden som dessa kvinnor gör”

A.k.a “jag kallar mig feminist för att jag tycker att det låter bra och jag vill ha lika lön för lika arbete, men om någon kommer och analyserar eller säger något elakt om män så håller jag inte med alls pga alldeles extremt”, tycker jag att en lätt kan läsa ut av denna texten. Till att börja med, vad är detta med att positionera sig mot andra feminister? På riktigt? Det är ju bara för att sälja in sig hos antifeminister som en gör så. Vad skulle det annars finnas för anledning? Och tbh, att sälja in mig hos antifeminister är ingenting som jag personligen är intresserad av. Kan de inte ta feminismen för vad den är, med fakta och statistik och liknande som vi “extremister” sysslar med, så är det inga som jag vill ha med i min feministiska kamp. Känns ju liksom lite drygt att behöva dalta för att folk ska bli feminister.

Och sedan, vad är grejen med att så fort en kommer med fakta bevisar ens tes så är en extremist? Är de på BRÅ, SCB och Polisen som tagit fram faktan också extremister då eller? Jag är jäkligt trött på att alltid få mina åsikter och faktan bortviftande med “höhö, hon är ju en såndär extrem feminazi” som att det skulle göra min fakta mindre trovärdig. Det är t ex män som står för 98% av sexuella övergrepp varesig jag är feminist eller inte. Men det verkar vara jävligt svårt att fatta.

“Jag är stolt feminist men kan verkligen inte heller identifiera mig med tankarna ovan. Jag tror ”bara” på en jämställd värld. That’s it! Så vem bestämmer egentligen vad som är feminism?”

“Vem bestämmer det?”. Inte för att vara den som är den, men jag tycker inte att en kanske tar feminismen riktigt på allvar om en väljer att inte se de strukturella problemen. Ja, du vill ha lika lön. Varför har vi lägre lön till att börja med? Du tycker att kvinnor ska kunna känna sig säkra på natten när de går hem. Men varför gör vi inte det? Vilka är det vi är rädda för? Det är främst män som vi är rädda för, pga de står för en stor majoritet av sexualbrott och våldsbrott. Det är inte hos oss problemet ligger, vi hittar inte på våran rädsla och det är inget som vi har “fått för oss”.
Dessa problem och rädslor finns inte här helt utan grunder. De finns för att folk vägrar se det strukturella bakom varje problem. Så om en tycker att kvinnor inte ska behöva vara rädda på natten så borde en ju logiskt sett anse att vi borde lära män att inte våldta. Men det är tydligen för extremt. Och det är fan helt jävla oförståeligt.

Män och mens

Jag lyssnar på Cissi Wallin och Natascha Blombergs podd “Penntricket”. Den är så bra, det är typ veckans höjdpunkt varje tisdag när det kommer ett nytt avsnitt! I senaste avsnittet gästas de dessutom av Clara Henry så de är nu mina typ tre favoritpersoner i senaste avsnittet som en kan lyssna på i ca en timme. Lövli.
De pratar mycket om tabun och stigmat kring mens och kommer in på vad en egentligen får lära sig om mens i skolan. Att det är ett obefruktat ägg och att det betyder att en inte är gravid. Och det är typ det. Jag minns att min lärare hade en binda och en tampong som hon visade med och sa att “dessa kan man använda när man har mens”. Men that’s it. Inget mer. Inget om hur en kan må, att en kan fås å överjävla ont att en bara ligger och gråter, inget om vad pms är och inget om sjukdomar som är mensrelaterade som till exempel endometrios.

Allt det får vi ta reda på själva. Och vem vågar prata om sådant när en är kanske tolv år? Jag pratade i princip inte med mina kompisar om mens förens jag började på gymnasiet. Det var alltså FYRA ÅR jag inte pratade om min mens med någon alls? Hör ni hur bizzart detta låter?

En annan sak är ju hur sjukt lite män generellt verkar veta om mens. När jag blev tillsammans med min pojkvän blev han på riktigt chockad över att jag hade ont. Chockad över MENSVÄRK. Och samma sak när jag behövde byta tampong typ varannan timme pga jävla Niagarafallen-mens. Han blev förvånad över att jag blödde så mycket.
Alla dessa saker som är vardag för många kvinnor och som går män helt obemärkt förbi. Just för att de är män detta ju inte direkt påverkar dem. Om män hade mens så lovar jag att vi hade haft speciella temaveckor i skolan eller till och med menskunskap som ett eget ämne. För då jävlar, då hade det vart av största vikt att alla visste hur mens, i detalj, fungerar!

Behovet av att pleasea män

Det här med att människor tycker att feminismen måste pleasea män.
“Hur ska ni få män att förstå när ni bara pratar om hur dåliga de är?”.
Mm. Jag förstår att det är jättejobbigt för män att det finns någonting som inte pleasear dem. Men helt ärligt så är ju feminismen faktiskt inte för dem. Vi kan inte ta enda i världen som inte handlar om män och försöka få det till att handla om dem för att de ska vara intressant för dem att förstå och försöka engagera sig. Helt ärligt alltså. Då de flesta män ju faktiskt har en mamma, syster, flickvän, dotter, eller en annan kvinna som står dem nära, så borde det ligga i deras intresse att vilja förbättra deras villkor utan att det ska gynna dem själva. Det borde vara deras prio ett. Om det inte är det för ens det gynnar dem så kanske det är dags att inse att det är det som är problemet, men inte göra någonting som inte gynnar dem.
Och så undrar folk varför jag säger att jag hatar män och är så negativt inställd till dem. Kvinnor blir våldtagna och dödade dagligen för att de är just kvinnor. Exakt vad är det jag förväntas bra positiv angående? “Om du bara inte vara så negativ och hade lite mer positiv approach så skulle kanske feminismen attrahera fler män”.
Too bad då, att det är jag hatar mest i hela världen är att pleasea män, så det kommer inte hända. Om jag vill belysa att det är ett problem med all uppmärksamhet som män får, hur ska jag få fram det genom att lyfta män och prata positivt om dem?
Och hur kan folk inte förstå det här? Det är inte som att det är ett litet problem som går obemärkt förbi, det är ett stort jävla samhällsproblem.
Och en sak till som alla alltid ska påpeka: det här med att jag förväntas vara extremt specifik med vilka män jag menar när jag pratar om mäns beteende. “Vaddå alla män? Min pappa är jättesnäll! Och hatar du din pojkvän?” Standard. Blir så jävla trött.
När jag säger alla män som menar jag sättet som alla män förtrycker eller någon gång har förtryckt kvinnor på. Och ja, det har nog din pappa gjort, och det har nog min pojkvän gjort. Jag hatar inte dem som individer, jag hatar de specifika handlingarna som förtrycker. Och nej, förtryck betyder inte bara att man våldtar och det behöver inte vara att du vaknar upp och tänker “idag ska jag förtryckea kvinnor”, utan det är vardagliga små skitsaker som att upprätthålla snäva könsnormer, att inte säga ifrån när en hör sexistiska skämt och att på andra sätt gå patriarkatets ärenden.
Och till alla män därute som känner sig kränkta när det hör “alla män”: om det inte gäller dig behöver du ju inte ta åt dig. Tar du åt dig så är det antagligen för att du känner dig träffad och då kanske det är någonting som du behöver ändra på annars hade du inte blivit så kränkt. Och sedan: tar du åt dig fast du inte känner att det inte gäller dig så kan jag informera om det finns få saker jag bryr mig om så lite i livet som att jag har gjort någon snubbe lite ledsen. Du är inte förtryck, du blev lite sårad. Så det är bara att suck it up. Kom inte och gnäll. Inse att det är ett problem, skit i om det är dig jag menar eller inte och fokusera på att der är ett faktiskt problem. Om vi kollektivt skulle försöka motarbeta kvinnohat så skulle jag inte behöva tala om “alla män”.

Och bara genom att ens skriva den här texten så gör jag det igen: jag förklarar mig, jag förklarar enkla och uppenbara saker för att det finns de som vägrar förstå. Som inte VILL förstå. Så gör jag alltid och har alltid gjort.
Varje gång jag diskuterat feminism så slutar det med att jag sitter här och försöker förklara att feminismen faktiskt gynnar män också, men det är inte vad jag vill göra för det är skit sak samma om det gynnar män. För ALLT annat gör redan det. Det sista jag vill är att gynna de som inte ens tänker försöka varken lyssna eller förstå.
Och varför är det jag som måste förklara varför jag tycker att alla är lika mycket värda? Varför är det inte alla andra som förklara för mig varför de har en så vedervärdig, pinsam, äcklig, sexistisk syn på människor? Varför är det så?

Och vad är grejjen med att en blir så ifrågasatt när en säger att en hatar män? Män hatar kvinnor, men ingen ifrågasätter dem. Manshat gör mön lite kränkta och kvinnorhat dödar men ändå är det jag som måste försvara mig.