Idag är det Valborg och då även, säger jag precis som att någon skulle kunna undgå att se att det kryllar av -96or i vita mössor precis överallt, mösspåtagning!
Det är verkligen helt sanslöst hur fort tre år kan gå! Det känns som att det var alldeles nyss som jag kom till uppropet och tyckte att min nya klass var sanslöst tråkig och konstig. Men nu sitter jag här, tre år senare och vet inte vad jag ska göra nu när jag inte får träffa dem varje dag!
Iallafall, på pendeln på vägen hem efteråt kom det fram en man till mig och min kompis och började prata. Han var tydligt påverkad av både det det ena och det andra och stod och lutade sig över oss medans han sluddrade om hur fina och söta vi var. På pendeln satt fullt med vuxna människor och inte en enda av dem sa eller gjorde något alls. Fast han uppenbart var obehaglig och närgången. Varför var det ingen som sa åt honom att gå iväg och låta oss vara? Det störde mig. Även om jag alltid pratar om hur man måste ingripa när sånt här händer så har jag lättare att lägga mig i när det gäller andra men lite problem att säga ifrån när det händer mig själv. När vi kom till Solna klev det iallafall på en kvinna som nästan på en gång sa åt honom att gå och sätta sig. Stort tack till dig!