Inkluderas männen i feminismen? Ja?

I dagens Metro (31/4) skrev Cissi Wallin en krönika , “Kom med in i värmen, män!”, om hur feministerna måste börja inkludera män i kampen mot patriarkatet.

Hon skriver om hur patriarkatet även drabbar de stackars männen som tvingas förtrycka sina känslor och inte får öppna upp sig. 
  

“Vi måste prata mer om hur män mår.”

“Hur många berättar om sina psykiska problem överhuvudtaget? Framförallt om man är man. Välkommen till ett samhälle där man inte får må dåligt.”

 “Män anser i högre utsträckning än kvinnor att det är skamligt att prata om psykisk ohälsa.”

Jag håller absolut med om detta, de flesta män förstå inte att patriarkatet drabbar även dem, att även de har en mall att passa in i.
Men nu är det ju faktiskt så här, att jag personligen exkluderar ingen från feminismen, men jag kritiserar ibland de “som är feminister, men…”. Antingen är du feminist eller så är du det inte. 
En annan ska som jag har märkt att vissa män verkar göra är att de exempelvis talar om kvinnoförtryck och sedan förväntar sig sjukt mycket cred, typ som för att de är minnsan inga vanliga feminister, de är feminister OCH män! De har blivit omvända! Då blir de liksom lite extra speciella. Såna gillar jag inte. Dessutom gillar de inte att inte få den där extra uppmärksamheten som de vill ha, när man istället för att berömma för dennes oerhörda insats för feminismen istället reagerar som om “vilken kvinnlig feminist som helst” hade sagt det.
Så, Cissi, det är klart att männen är välkomna in i feminismen, alla är välkomna oavsett kön. Det är ju faktiskt den feministiska tanken som är det viktiga. Men män ska inte tro att de ska ha extra beröm för att de är feminister, de säger bara det som kvinnor har sagt under en lång tid. Enda skillnaden är att om en man säger det så lyssnar fler. 

Feministvääääskaaa!

KOLLA VAD JAG HAR.

  
Denna fantastiska skapelse köpte jag förra veckan när jag var inne i i stan med mamma på jensjakt. Jag kommer in på Weekdays på Drottninggatan och ser denna tygväska, denna skönhet, för 50 kronor! I REPEAT: 50 kronor!
“Feminism – the radical notion that women are people.”
Är vi? Vilken nytänkande idé! Precis, visst är det otroligt!?
Jag har fått sagt till mig att det kan verka ganska provocerande att gå runt med en väska med den texten på. “Men vilken tur att jag inte bryr mig då!” känner jag lite spontant så där. Det är liksom lite därför jag har den, för att folk anser det vara provocerande att kvinnor och män bör ha samma rättigheter. Är det verkligen så otänkbart och fel att det är “provocerande”? Vet ni vad mer som är provocerande?
Att  de flesta abortmotståndarna är män. 
Att Sverigedemokraterna ser alla muslimer som mördande våldtäktsmän.
Att det finns de som förnekar förintelsen. 
Att vissa  tycker  att homosexuella inte behöver visa sin kärlek offentligt.
Att utsatta och behövande människor som tigger pengar blir skrattade åt och utskällda. 
Att om jag blev våldtagen skulle majoriteten tycka att det var mitt eget fel.
Så… Jag tänkte fortsätta ha min väska tills det inte längre anses provocerande. Tänkte även matcha den med mitt snygga halsband från https://horrorpopriots.com , för att provocera lite extra!
#tjejerfortrycker när man har en väska med ett feministiskt budskap på

Chiapudding

Jag har länge velat prova chiapudding och jg har sett många på instsagram som äter det och det ser så gott ut!

Igårkväll provade jag att göra iordning en som jag åt till frukost, och det var så gott att jag gjorde en till mellis också!

  

Jag tänkte dela med mig två recept av denna gudagåva och ni som inte har provat chiapudding borde göra det snarast!

Vanilj-chiapudding

2 msk chiafrön

1,5 dl mandelmjölk

Vaniljpulver 

Hallon-chiapudding

2 msk chiafrön

1,5 dl mandelmjölk

Ca 5-7 mosade hallon

Vaniljpulver

Det ska även vara väldigt bra att bara strö över yoghurt eller gröt om man vill det och dessutom är det väldigt proteinrikt och mättande, jag läste att chiafrön innehåller lika mycket protein som nötkött!

Detta kommer att bli mitt nya craving.

När en våldtäkt blir ifrågasatt

I dagens Metro (18/3) kan man läsa en reaktion på Emma Blomdahls och Julia Österfeldts artikel om hur våldtäktsoffer kränks under förhören med frågor om sexliv och tidigare erfarenheter.  Reaktionen kommer från Bengt Ivarsson, ordföranden i Sveriges Advokatsamfund. Han tycker att det inte är något konstigt, han menar till och med att det är klart att frågor om personens sexliv måste ställas.

” I en rättsstat är det en nödvändighet att uppgifter som lämnas av förhörspersoner måste kunna ifrågasättas. “
Han skriver även “… våldtäktsutsatta under rättsprocessen utsätts för fruktansvärda kränkningar. Den beskrivningen är inte korrekt.”
Jo? Vad har ingående frågor om ens sexliv och vanor att göra med de skador man har fått från en våldtäkt? Ingenting!
Ivarsson skriver även att “ett sådant här mål innebär att man faktiskt måste berätta integritetskränkande och intima detaljer.”
Men det finns inga undantag, våldtäkt är alltid fel, finns INGA ursäkter och det spelar ingen som helst roll vad man har för tidigare erfarenheter.
Varför frågar man inte om våldtäktsmannens sexliv istället? OCH VARFÖR HAN HAR VALT ATT VÅLDTA? Det tycker jag skulle vara mer relevant. Eller?
 
En annan sak om våldtäkter som upprör mig något oerhört är hur ofta anklagelsen avfärdad med att “ni/vi är ju faktiskt ihop”, precis som att det gör saken mer okej. Vill man inte ha sex så vill man inte.  Skit samma om man är i ett förhållande eller inte, ett nej är lika mycket nej om man är tillsammans. Hur svårt kan det vara ? “Men vi har ju haft sex förut!” Det spelar ingen roll om ni så hade sex för en kvart sedan, man måste ALLTID respektera ett nej. 
De flesta våldtäkter sker faktiskt så här, inomhus och med någon som man har en nära relation med, och anmäls därför inte. För att man “ju faktiskt är ihop och har haft sex förut”, för att man är rädd eller för att man har skuldkänslor.
Varifrån uppstår då dessa skuldkänslor? 
“Vad hade du på dig?”
“Hur full var du?”
“Var du flörtig?”
“Är du säker på att du specifikt sa “nej”?”
#tjejerfortrycker när de blir ifrågasatta efter en våldtäkt

#tjejerförtrycker

Är det någon som har kunnat undgå att märka den trändande hashtagen #tjejerförtrycker på Twitter? Helt briljant. Man ska alltså skriva en situation där kvinnor verkligen inte förtrycker, snarare blir förtryckta, med den taggen. Exempelvis har folk skrivit “#tjejerförtrycker när de kräver kondom vid sex.” och “#tjejerförtrycker när de öppnar käften istället för benen”.


Har även några egna förslag!

#tjejerförtrycker när man inte vill bli tafsad på

#tjejerförtrycker när vi inte vågar gå ensamma på kvällarna

#tjejerförtrycker när vi säger att vi blir förtryckta

#tjejerförtrycker när ett killgäng ropar “snygga bröst!” och vi inte tackar

Haka på det här!


Usch

Hittills har jag bara läst om videon där en vakt dunkar en nioårig pojkes huvud i marken på en tunnelbanestation. Jag har liksom undvikit den, för det kändes så fruktansvärt brutalt. Men idag bläddrade kag förbi den och kände att just för att det är så brutalt är det viktigt att se den. Så jag såg den. Det var fan helt sjukt. En av de värsta och hemskaste sakerna jag vet är när barn blir slagna och nu vill jag gråta och helt ärligt gjorde den här videon mig illamående. Så sjukt. Att det dessutom var en väktare, en som ska förhindra våld och som man ska kunna lita på, en som VERKLIGEN INTE ska misshandla barn. Ungen var för sjutton nio år gammal, var det verkligen nödvändigt att göra så? Han hade ju inte kunnat göra motstånd även om vakten bara höll i honom lite lätt.

Och den andra vakten? Han som SATT PÅ EN BÄNK med det andra barnet, vad gjorde han? Han satt bara och såg på, på riktigt, hur jävla sjuk i huvudet får man vara? 

Det hemskaste var ju nästan att det stod så många runt utan att göra något. Liksom, hallå! Ett barn blir misshandlat mitt framför näsan på er!? Jag fattar också att det är viktigt att filma och ha som ett bevis, men någon?  Det är faktiskt viktigare att hjälpa ett barn som blir slaget än att få det på film. Hur kan man inte ingripa? Tänk om det hade varit ditt barn/syskon/m.m? Hade du velat att ingen hade gjort något?  Och hur klarar man äns av att bevittna en sådan händelse utan att försöka förhindra den pågående MISSHANDELN? Ja, jag vet att det är lätt för mig och säga som inte har sätt något liknande, men jag är ganska säker på att jag skulle ingripa, för jag hade velat att någon gjorde det om det var mitt barn.

JLT!

Igår var jag på konsert i Västerås på ett ställe som heter Bankiren. De som spelade var John Lindberg Trio, ett asbra rockabillyband (något som däremot inte var så asbra var att det på nätet stod att det skulle börja 21.00 men vi fick vänta ända till 23.30 innan de faktiskt satte igång att spela) som jag såg för första gången efter att ha lyssnat en massa på deras musik.

(null)

Alltså, även om jag är ett troget Top Cats-fan och älskar det bandet (skrämmande) mycket, så var igår faktiskt ganska svårslaget. Det var liksom lite mer drag på låtarna och bandet överlag.
Om en månad ska de ha en spelning i Uppsala, det skulle vara kul att gå på den med! Ska bara övertala någon att följa med mig…

Lyx-frulle

Shit, två inlägg på en dag! What is happening? Det ska jag berätta för er, det som händer är att jag åt typ världens godaste frukost idag och jag måste dela med mig av detta.

(null)
Det ni ser på bilden är så alltså pankisar med äpplen (absolut godast med steka äpplen *dreglar*) och jordnötssmör, hallonsmoothie, kaffe och mandarin.
Tänkte nu ge några tips på asgoda smoothies som är perfekta till frukosten!

Hallonsmoothie

2 dl mjölk (eller 50/50 med yoghurt)
0,75 dl frysta hallon
1 tsk havregryn
2 tsk kokos
1 tsk honung

Äppelpaj-smoothie

2 dl mjölk (eller 50/50 med yoghurt)
1 rivet äpple
1 msk havregryn
1 tsk honung
Kanel och kardemumma

Tropisk smoothie

1,5 dl yoghurt
1/2 dl apelsinjuice
1/2 dl ananasjuice
1/2 banan
1/2 dl fryst mango

En trevlig liten överraskning

Gjorde häromdagen den härliga upptäckten att mina jeans är väldigt slitna och typ kommer gå sönder snart. Fan, tänkte jag, this means att jag måste införskaffa mig ett par nya byxor omgående. Men, insåg jag sedan, dessa som jag har på mig gillar jag ju och har köpt tre gånger förut så det ju bara att trava dit och köpa ett par likadana!
Sagt och gjort, efter dagens tripp till Allt på sjön-mässan drog jag med mig min pojkvän in till stan och in till Weekdays. Kollade jeansen som jag hade på mig och tog ett par i samma modell och samma storlek som nämnda men bestämde mig för att det var lika bra att prova dem ändå. In i provrummet och av med mina jeans, in med benen i de nya och… Där tog det stopp! De stannade någonstans mitt på låren! Jag ba, jaha? Vad hände här då? Tog jag fel kanske? Nixpix. Rätt storlek och modell. Fan vad kul då…
Så om jag inte plötslig har lagt på mig tre storlekar över lår och rumpa (för vi snackar inte att de var lite små, det var ganska extremt) så har de minskat storleken på byxorna. Varför?
Thanks a lot, tänker nu leva i mjukisar resten av mitt liv.
Men jag får se det positivt, snart är det varmt ute och så slipper jag byx-fanskapet! Eller ja, iallafall till typ oktober. Jag vill flytta till ett varmt land, där man aldrig behöver ha byxor… Typ Bahamas. Eller Hawaii. Så ska jag ligga i min hängmatta där under palmerna med en sån där snygg kokosnöts-drink och skratta åt alla i Sverige som måste ha på sig jeans mesans jag själv kan flanera runt i 32 graders värme året runt. Haha!
Men nu kommer ju inte det att hända, så problemet kvarstår. Jeans? Med hög midja? Bra pris? Gärna i rött eller mint, men vanliga blåa funkar med? Hallå, mina perfekta byxor, var är ni?!