Barn och smalhets

Idag var jag och åt lunch hemma hos min mormor och morfar (spaghetti och köttfärssås, om det var någon som undrade), där var även min bror och min kusin. Jag skulle lägga upp pasta åt min kusin och frågade hur mycket hon ville ha. Hon svarade “inte mer än så där, för jag vill inte bli tjock” jag svarade att hon inte var tjock och att det ju faktiskt inte spelar någon roll om man är tjock eller smal, varpå hon sa: “jomen, jag ska på en maskerader om några dagar och ska var Ariana Grande, och hennes mage är mycket plattare än min!”Hon är alltså åtta år. Och tycker att hon måste ta en liten portion pasta så att hon kan se ut som Ariana Grande.

Hur sjukt är inte detta? Hur har det blivit såhär?
Detta, alla som inte tycker att det finns någon vikthets bland barn, är ett konkret bevis på hur fel det blir när man bara lyfter fram “smala” människor i media. Inget fel med att folk är smala, verkligen inte! Jag menar då inte att man inte ska låta smala personer bli modeller, jag menar bara att man kanske borde använda sig av kroppar i lite mer varierande storlekar.
Jag tycker även att man som förälder/ annan äldre person i ett barns närhet har ett ansvar att prata med barn om att man måste acceptera att alla ser olika ut samt att man inte ska prata om bantning eller liknande när barnet hör. Och slutligen bör man ju även prata mer om hur folks personligheter är än hur de ser ut. Inte för att det dåligt att vara varken tjock eller smal, i grund och botten är det ju helt neutrala och bara beskrivande ord men de har ju blivit så att de ändå är laddade, tjock är negativt och smal är positivt.
Sedan skulle jag även säga att man på typ hemkunskapen i skolan skulle släppa att allt måste vara så nyttigt och sockerfritt. Okej, självklart att man ska lära sig att flingor bestående till 95% av socker inte är en bra frukost och vad som är hälsosamt och typ tallriksmodellen och sånt men det är inte farligt att äta socker ibland! Herregud, jag fikar typ varje dag och jag skulle ändå anse att jag är hälsosam?

På tal om skolan så kom jag på en grej. När jag var mindre så var jag lite rund, och eftersom det fanns killar i min klass som påpekade detta dagligen så var jag väl medveten om det. Och en gång när jag var kanske 9-10 år och var på den där årliga undersökningen hos skolsystern där man väger och mäter sig, så sa skolsystern till mig när jag vägt mig att “ja… Du ligger ju över normalvikt. Du är ju inte ÖVERVIKTIG men du är ju ÖVER normalvikt.” Man ba jaha? Om jag nu inte är överviktig så är det väl ingen idé att ens nämna det? Speciellt inte för mig? Ba, jamen tack, nu blev ju min självkänsla SÅ MYCKET BÄTTRE. As. Och grejen är att när jag tittar på bilder på mig själv i den åldern jag var då så såg jag ut som vilket annat barn som helst. Jag var väl lite rund men det är ju inte ovanligt i den åldern?
Nu kommer någon som sitter och läser detta tänka att man ju faktiskt har blivit lite bättre på det här med modeller i olika storlekar med alla “älska dig själv-kampanjer”

  
Men kolla, Victorias Secrets modeller är ju galet smala allihop. Och även om Doves modeller ser mer hälsosama ut så skulle jag ändå vilja ha lite mer variation, för ja, de är kurvigare men deras kroppar passar fortfarande in i samhällets mall för vad som är snyggt.

Gör något åt det här. Sluta smal-hetsa. Fika om ni vill fika. Och sluta prata med barn om vikt!

Kommentera

Din emailadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är märkta *