I slutet av januari förra året publicerade Aftonbladet en artikel som handlade om psykologen Alf B. Svenssons åsikter om könsneutrala dagis. Denna artikel har jag nu sett delad och diskuterad flera gånger av olika personer på Facebook nyligen. I den artikeln skriver han om hur fel han tycker det är att behandla pojkar och flickor lika för att det, enligt honom inte kommer att lösa några som helst problem.
Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.
Det här och mycket liknande står det alltså i den här texten. Då Alf Svensson faktiskt är en vuxen människa på 69 år som dessutom är psykolog tycker jag att han borde förstå att det inte är så det menas när det står i läroplanen att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Det betyder INTE att alla måste få könsneutrala namn. Att han säger ”könsneutrala leksaker” tycker jag är lite roligt då det är lite det som är själva grejjen, att det inte ska finnas pojk- och flickleksaker. Pojkar SKA kunna leka med dockor och flickor SKA kunna leka med bilar. Alla leksaker ska vara (eller är väl egentligen, det är väl vi som gör det ”könstillhörande”?) könsneutrala, vad är det för konstigt med att tycka det? Och lite av själva grejjen med det här könsneutraliserandet är just att man inte ska förbjuda någon att bära rosa, för alla ska få vara precis som de själva vill. Tjejer ska absolut få ha rosa på sig, och det ska även killar få.
Det står även såhär.
Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.
Nej, men kan det vara för att man inte började med det förrns ganska nyligen? Om 20 år kommer statistiken kanske inte vara densamma. Den kanske inte hade sett ut såhär om man hade börjat motverka könsroller ordentligt redan på 70-80-talen? Så en så länge kan vi faktiskt inte säga hur det har gått. det märker vi först när dessa små barn har blivit äldre.
Däremot står det faktiskt en sak som är väldigt relevant (eller åtminstone verkade relevant i början…)
Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. /…/Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.
Jo, det låter ju bra. Men varför tycker han då att tjejer måste uppmuntras? För att de ”har en medfödd större sårbarhet”, detta baserar han på att vi ofta mår psykiskt sämre i tonåren än killar. Skulle det vara medfött? Knappast. Kan det vara för att et är något som vi konstant blir matade med? Att vi inte duger, att vi måste bli bättre, vad vi ska och inte ska göra. Det står även att tjejer är mer ambitiösa än killar och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Detta får mig helt osökt att tänka på alla de gånger under min låg- och mellastadietid som killarna i klassen var stökiga eller helt enkelt elaka och allt lärarna sa var ”ni vet ju hur killar är!”. Nej, det vet jag inte, hade jag i efterhand velat svara. Hur är dem? Medfött elaka, högljuda och viktigare än tjejer? Fortfarande hör jag nästan dagligen kommentarer av den typen för att försvara pojkars/mäns beteende. Helt sanslöst. Men i vilket fall, inte konstigt att de inte blir särskilt intresserade av att försöka bättra på sina betyg när de kommer undan med att sitta och prata på lektionerna istället för att plugga. Tro mig, jag hade gärna suttit och pratat med min bänkgranne jag med under alla lektionerna i mellanstadiet, men jag blev tillsagd, tillskillnad från killen i bänken bakom mig. Och att det är idrott som vi tjejer har sämre betyg i kan ju kanske vara för att vi ofta nedvärderas så mycket att det är pinsamt åt det i just det ämnet. Som ett exempel kan vi ju ta en av mina gamla idrottslärare, på en lektion skulle vi göra något med vikter. ”Killar, ni kan te de röda vikterna. Och tjejer, ni tar de gröna, de är inte lika tunga”. Ursäkta mig? jag kunde också tagit de röda. Jag hade också orkat. Och vet ni vad det värsta var? Den gympaläraren var en kvinna. Hon om någon skulle väl veta hur det är att någon säger så. Hon visste väl att vi visst orkade, trodde vi. Men tydligen inte.
Så jo, Alf B. Svensson, könsneutralisering är nyttigt. Det behövs.