Pappafeminismen

Pappafeminismen. Detta intressanta fenomen har väl pågått sedan 2000-tidigt?
Pappafeminism är alltså när män får kvinnligt kodade barn och då plötsligt får upp ögonen för detta stora samhällsproblem: patriarkatet.
Helt plötsligt börjar de se orättvisor som de tidigare avfärdat som ingenting och ibland tagit del av själva.
Missförstå mig inte, det är jättebra att de bryr sig och engagerar sig. Men hur kommer det sig att det inte såg det här problemet tidigare? När det drabbade deras systrar, mammor, vänner och flickvänner/fruar? Det är ett mysterium för mig.
Det blir plötsligt helt otänkbart att någon skulle få behandla deras döttrar på ett så orättvist sätt fast det troligtvis är så de själva har behandlat någon annans dotter tidigare. De vill inte att deras barn ska behöva uppleva vad de själva har utsatt andra kvinnor för. Dubbelmoral? Det skulle jag säga.

Jag säger inte att dessa pappafeminister inte ska få ha åsikter eller vara delaktiga, för man kan inte riktigt utesluta någon pga VARFÖR de är feminist. Dock så ska de inte vänta sig en massa beröm för sina handlingar, för att de är “duktiga” som har insett vad som är rätt och fel.
Men jag vill gärna veta vad de tycker om sina egna beteenden tidigare, innan barnen? Tycker de att de gjorde fel som tafsade på kvinnor på krogen och ångrar sig och skäms nu eller var det “bara sånt man gjorde”, som “ju inte var så farligt”?
Nu kanske ni tänker att jag inte kan förstå att det är så att ingen kärlek är som den man har till sina barn och att man kanske blir mer insatt då. Men det är inte det jag menar. Jag undrar inte varför de blev feminister nu, jag undrar varför de inte blev det tidigare.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att visas. Obligatoriska fält är märkta *