Jag har tänkt på en sak, det här som är så kallat ”killigt” och ”tjejigt” det är ju bara (som vi alla vet) sociala strukturer. Det är ju ingenting vi föds med, att tycka att rosa är för tjejer och blått är killigt och att tjejer vill vara prinsessor och killar vill vara brandmän och poliser, det är någonting vi växer upp med och lär oss är det rätta.
Vad jag kan minnas av min förskoletid så var det inte många killar som hade rosa kläder, vissa tjejer hade blått och lekte med bilar och sådant, men det har alltid varit mer accepterat att vara en pojkflicka än det varit för en kille att gilla någonting som är stereotypt för tjejer. Detta är faktiskt också ganska intressant, varför det är så och hur det kommer sig? Antagligen är väl det för att eftersom att män anses bättre en kvinnor så är inget negativt för en kvinna eller tjej att bete sig som en kille men däremot eftersom att tjejer anses lite sämre ser det bara dåligt ut för en kille att bete sig som det sämre könet.
I vilket fall, det jag skulle komma till var att jag har märkt att nu, när jag själv jobbar på en förskola så är det ändå ganska många killar som har rosa stövlar och vantar och mössor och blommiga kläder och de leker prinsessor och mamma pappa barn. Det inte jättevanligt men det är heller inte ovanligt. Så obviously så går det framåt.
Och nu vet inte jag hur det var med just det här när jag var yngre, men jag har märkt att barnen nu i alla fall är väldigt förstående med att man får se ut hur man vill och man får vara kär i vem man vill, att det inte nåt konstigt med det. Det tycker jag är så härligt. Tänk om alla kunde se på saker som barn gör.
Till exempel så var det en kille som skulle reta en annan kille genom att säga att han är kär i killar varpå den här lilla 4-åringen svarar att ”jag är inte kär i nån, men en pojke kan älska en annan pojke. Det är okej.” Och alla andra i gruppen höll med. Jag blir så glad! Det finns hopp ändå!
