Behovet av att pleasea män

Det här med att människor tycker att feminismen måste pleasea män.
“Hur ska ni få män att förstå när ni bara pratar om hur dåliga de är?”.
Mm. Jag förstår att det är jättejobbigt för män att det finns någonting som inte pleasear dem. Men helt ärligt så är ju feminismen faktiskt inte för dem. Vi kan inte ta enda i världen som inte handlar om män och försöka få det till att handla om dem för att de ska vara intressant för dem att förstå och försöka engagera sig. Helt ärligt alltså. Då de flesta män ju faktiskt har en mamma, syster, flickvän, dotter, eller en annan kvinna som står dem nära, så borde det ligga i deras intresse att vilja förbättra deras villkor utan att det ska gynna dem själva. Det borde vara deras prio ett. Om det inte är det för ens det gynnar dem så kanske det är dags att inse att det är det som är problemet, men inte göra någonting som inte gynnar dem.
Och så undrar folk varför jag säger att jag hatar män och är så negativt inställd till dem. Kvinnor blir våldtagna och dödade dagligen för att de är just kvinnor. Exakt vad är det jag förväntas bra positiv angående? “Om du bara inte vara så negativ och hade lite mer positiv approach så skulle kanske feminismen attrahera fler män”.
Too bad då, att det är jag hatar mest i hela världen är att pleasea män, så det kommer inte hända. Om jag vill belysa att det är ett problem med all uppmärksamhet som män får, hur ska jag få fram det genom att lyfta män och prata positivt om dem?
Och hur kan folk inte förstå det här? Det är inte som att det är ett litet problem som går obemärkt förbi, det är ett stort jävla samhällsproblem.
Och en sak till som alla alltid ska påpeka: det här med att jag förväntas vara extremt specifik med vilka män jag menar när jag pratar om mäns beteende. “Vaddå alla män? Min pappa är jättesnäll! Och hatar du din pojkvän?” Standard. Blir så jävla trött.
När jag säger alla män som menar jag sättet som alla män förtrycker eller någon gång har förtryckt kvinnor på. Och ja, det har nog din pappa gjort, och det har nog min pojkvän gjort. Jag hatar inte dem som individer, jag hatar de specifika handlingarna som förtrycker. Och nej, förtryck betyder inte bara att man våldtar och det behöver inte vara att du vaknar upp och tänker “idag ska jag förtryckea kvinnor”, utan det är vardagliga små skitsaker som att upprätthålla snäva könsnormer, att inte säga ifrån när en hör sexistiska skämt och att på andra sätt gå patriarkatets ärenden.
Och till alla män därute som känner sig kränkta när det hör “alla män”: om det inte gäller dig behöver du ju inte ta åt dig. Tar du åt dig så är det antagligen för att du känner dig träffad och då kanske det är någonting som du behöver ändra på annars hade du inte blivit så kränkt. Och sedan: tar du åt dig fast du inte känner att det inte gäller dig så kan jag informera om det finns få saker jag bryr mig om så lite i livet som att jag har gjort någon snubbe lite ledsen. Du är inte förtryck, du blev lite sårad. Så det är bara att suck it up. Kom inte och gnäll. Inse att det är ett problem, skit i om det är dig jag menar eller inte och fokusera på att der är ett faktiskt problem. Om vi kollektivt skulle försöka motarbeta kvinnohat så skulle jag inte behöva tala om “alla män”.

Och bara genom att ens skriva den här texten så gör jag det igen: jag förklarar mig, jag förklarar enkla och uppenbara saker för att det finns de som vägrar förstå. Som inte VILL förstå. Så gör jag alltid och har alltid gjort.
Varje gång jag diskuterat feminism så slutar det med att jag sitter här och försöker förklara att feminismen faktiskt gynnar män också, men det är inte vad jag vill göra för det är skit sak samma om det gynnar män. För ALLT annat gör redan det. Det sista jag vill är att gynna de som inte ens tänker försöka varken lyssna eller förstå.
Och varför är det jag som måste förklara varför jag tycker att alla är lika mycket värda? Varför är det inte alla andra som förklara för mig varför de har en så vedervärdig, pinsam, äcklig, sexistisk syn på människor? Varför är det så?

Och vad är grejjen med att en blir så ifrågasatt när en säger att en hatar män? Män hatar kvinnor, men ingen ifrågasätter dem. Manshat gör mön lite kränkta och kvinnorhat dödar men ändå är det jag som måste försvara mig.

Äckligt


Blir så jävla less. Förutom min upplevelse på WKND hör för ett tag sedan så kommer här ett till exempel på hur det han gå till när tjejer befinner sig på nattklubb.

Igår var jag och tre kompisar på Södra Teatern. Vi stod och dansade och redan tidigt på kvällen så kommer det fram en snubbe till min kompis och försöker tafsa. Jag byter plats med henne och han blir märkbart störd av detta och går runt gruppen till henne igen. (Hade jag blivit avvisad så som han blev så hade jag skämts ihjäl och gått därifrån. Men det är väl för att jag är kvinna. Vi ska inte vara för på, helst av allt ska vi bara vara helt passiva.)
I vilket fall så byter då en av de andra kompisarna plats med henne. Han går iväg en bit och ställer sig och stirrar. Vi stirrar argt tillbaka.
Han kommer fram. Igen. Jag berättar för honom att hon inte är intresserad och att vi vill att han slutar och går. Han ba “meh, jag vill ju bara säga hej!” Varpå jag säger att jag inte bryr mig om vad han vill pga min vän är ej det minsta intresserad. “Det vet inte du! Jag vill fråga vad hon heter!” JO JAG VET, FÖR HON SA DET TILL MIG, skriker jag tillbaka. Mina två andra vänner säger också till honom på liknande sätt och vi försöker PUTTA undan människan men HAN STANNAR OCH FORTSÄTTER.
Hans kompis kommer fram och säger något till honom och vi förklarar situationen och ber honom få bort sin vän.

Då går han bort en bit och ställer sig och stirrar, precis som efter varje tillsägelse av oss. Och sen kommer han. Igen.
Och såhär håller det på. Han var framme kanske tio gånger under typ 45 minuter.

Vi säger till honom att det här är sexuella trakasserier och att vi kommer att hämta en vakt. Och jag, pedagogisk som jag är, går extremt nära och säger att “Du ÄCKLAR oss. Gå. Härifrån. Vad är det du inte fattar? Ditt beteende är ÄCKLIGT.”
Och han FUCKING GER SIG INTE.

Så vi hämtade en vakt tillslut. Han tog med sig snubben och sedan såg vi inte honom mer.

Män som slåss

Vad är det män med och att hävda sig?
Jag menar, herregud. Varför?
När jag var ute med mina kompisar i helgen så började ett par män slåss (oj, så ovanligt!). Jag och en av mina vänner gick då emellan. Inte för att jag är rädd att de som slogs skulle göra sig illa, är du så dum i huvudet att du börjar ett slagsmål pga att någon puttades lite på ett astrångt dansgolv kan du gott ta det. Men för att det förstör så jävla mycket för alla andra på dansgolvet.
Jag menar, tänk om jag hade börjat slåss med en annan kvinna på dansgolvet. Folk hade ju bara tyckt att jag vore galen*. Eller om jag kanske till och med hade slagit till en man.
Inte för att folk tycker att det är okej att två män slåss med varandra, men det tycker ändå att det är mer förståeligt att män slåss än att en kvinna är inblandad**.

Men sen är ju grejen också att jag aldrig hade börjat slåss. Inte på dansgolvet och inte någonsin. För “flickor slåss ju faktiskt inte, flickor kan prata om sina känslor”, är ju något vi har fått höra sedan urminnes tider. Detta medan mäns beteende allt som oftast försvaras med “boys will be boys”-retoriken.
*Favoritbeskrivningen av en kvinna som inte passar in i mallen för mäns bild av hur en kvinna ska vara.
**Om det däremot är en man som slår en kvinna är det inget konstigt alls. Jag säger inte att det är accepterat men det är ingenting som folk reagerar över nämnvärt.

Heterosexuella förhållanden

Har funderat en del kring ett omdebatterat ämne i feministkretsar. Läste för något år sedan inne hos en stor feministblogg ett inlägg som blogginnehavaren i fråga skrivit angående maktbalansen i heterosexuella förhållanden. Hen hävdar att då män alltid är överordnade kvinnor i samhället kan heterosexuellt sex aldrig vara på bådas villkor då maktbalansen är så skev och ojämlik. Personen uttrycker att denne anser heterosexuellt sex vara våldtäkt.
Personen skriver att då våldtäkt per definition är att bli tagen med våld eller hot om våld och kvinnor alltid lever under ett konstant hot om våld i vårat samhälle så är det alltid våldtäkt. Som ett exempel nämner hen hur det normaliseras att “det ska göra ont” och att det inte är något konstigt med det.

Jag kan absolut förstå hur personen tänker och på ett sätt stämmer det ju, rent teoretiskt.
Och det där med att det inte är konstigt om sex gör ont är ju bara fucked up, helt sjukt.

Jag känner dock att det där är något som kanske gäller på ett strukturellt plan, kanske ej alltid på ett personligt. För har en ett sunt förhållande utan tjat och press angående sex så tänker jag att det där inte stämmer riktigt. För utan tjatet och pressen kan ju båda ge sitt ärliga samtycke, eller?
Fast å andra sidan finns det ju en konstant press från samhället som en alltid känner av.

Vet ärligt talat inte vart jag vill komma, känner att jag kan reflektera över detta fram och tillbaka i evigheter utan att komma fram till ett faktiskt svar.

Skämta

Hur bemöter en människor med den här inställningen? De som inte förstår hur våldtäktsskämt och rasistiska skämt ska bidra till större problem i längden. Går det ens att på något vis resonera med dem?
Hur förklarar en att inte alla skämt är problematiska, att det är okej att skämta, men inte om precis vad som helst?

Jag menar, herregud. Att folk ska fjanta sig såhär. De misstolkar ju medvetet analyser av skämt. Det kan faktiskt inte vara särskilt svårt att förstå.

Postade denna frågan i en grupp på fb. Hoppas uppriktigt på ett svar, alltså. För jag vill inte bara strunta i det och inte ta diskussionen. Jag känner liksom ett ansvar att utbilda alla stackare med sån bristande analysförmåga att en måste bryta ner allt sånt här i minimala bitar till dem. Herregud, jag menar, nån måste ju göra det.

Källkritik


När en diskuterar med människor på nätet så kräver det personerna ofta källor på allt jag säger, det är som att skriva en skoluppsats. Vad jag än säger, så är de förnekande. “Har du en källa på det eller?!” Undrar de kränkt. Jajjamen, svarar jag! Och slänger fram direkta citat från de säkraste källorna du kan hitta. Jag har till exempel använt SACO angående löner, BRÅ för brottsstatistik och mänskliga rättigheters hemsida för ett citat om yttrandefrihet.
Oftast blir då bemött med “du ljuger!”, “du hittar bara på!” eller liknande. Missade de lektionerna om källkritik i skolan kanske? Säkra källor, vad är det liksom?
Och de är så roliga, jag brukar bemöta anklagelserna om att hitta på med att säga att de ju kan gå in och läsa själva och så skickar jag med en direktlänk. Oftast får jag till svar att “jag har vart inne där och läst, men det står inget om det. Så du hittar på!”. Jag skickar då en screenshot på det exakta stället där det står om det jag skrivit på hemsidan. Men jag “ljuger” visst fortfarande.
Det är ändå ganska fascinerade hur människor kan vara så faktaresistenta och lida av total brist på analytisk förmåga.
Själva har de inga källor alls till sina påståenden. Bifogar här en liten bild på hur det kan se ut när jag diskuterar med människor på nätet.


Hen och barn

I Fredagspodden, avsnitt 163 så pratar de om “manligt och kvinnligt”. De pratar bland annat om hur ordet “hen”. De anser att det på något vis är till för att förneka kön, tolkar jag det som. Alltså som att det används i syfte att ta bort “man” och “kvinna” helt, som att en inte skulle få identifiera sig som någon av dem.
Personligen tycker jag ju själv att den perfekta samhällskonstruktionen skulle vara en där en inte känner ett behov av att identifiera sig som varken eller, att alla bara skulle få vara. Det finns ju egentligen ingen anledning alls att sätta en etikett på vad en är.
Men i vilket fall, hen är ju ett ord som används för en person som inte identifierar dig som varken man eller kvinna, alternativt båda. Det kan ju även användas istället för han/hon om du ej vet en persons pronomen, om det i sammanhanget är irrelevant (vilket det oftast är) eller om du helt enkelt bara inte vill säga ett pronomen pga reasons.
Det sa de också något om btw! De nämnde att det var en kvinna som medverkat i något program angående att hon inte ville berätta för folk vad för kön hennes barn har.

“Då tycker jag att man har missförstått det här. Det är som att inte ta ansvar för samhället eller att uppfostra sitt barn, tycker jag. För någonstans är det ju så, att det ligger ju på allas ansvar att se till att barn, framför allt tjejbarn då, eller inte framför allt men att tjejbarn växer upp och förstår att de är lika värda som killar, att de har samma möjligheter. Och på samma sätt är det ju vår skyldighet att uppfostra pojkar på samma sätt.”

“Jag vill ju uppfostra mina döttrar till att de är stolta över att de är kvinnor, det är ju det som är hela grejen. Att de är lika starka som killar, och lika allt det där. Men de måste ju fortfarande vara kvinnor, jag vill inte förminska att de är kvinnor.”

Men jag kan ärligt inte fatta VARFÖR det är så viktigt för människor att veta vad ett barn har för kön. Hur gör det deras liv lättare att leva? Hur förenklar det livet för dem? Inte på något sätt alls. Varför ska barn börja könas redan vid födseln? Det märks ju så fort du kommer in på barnavdelningen i en klädbutik, hur vi lönar bebisar. Tjejer har ROSA och killar har BLÅTT. Varför? Eller om du tittar i en leksakskatalog. Allt är så separerat och könat.
Men alltså, folk blir ju upprörda för allt. Jag jobbar ju på förskola och har på riktigt mött de som blir upprörda över att vissa föräldrar låter barnen ha relativt könsneutrala kläder eller att de låter en pojke ha långt hår. Undra om det är enbart pga avsaknad av hobby och fritid?

Ingen bryr sig om samtycke

I lördags var jag ute med några kompisar. Vi var på Weekend, där vi aldrig vart förut. Och det var bra, två dansgolv varav ett utomhus, och med bra musik. Men en sak ska alltid förstöra dessa kvällar. Varje. Jävla. Gång. Alltid. Jag försöker att inte bry mig, men jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska göra.

Vi står och dansar, vi fyra, när det kommer en massa män och ställer sig runt oss och liksom tränger ihop oss. Jag personligen har lite issues med det då jag känner mig ganska hotad av okända män. Men vi fortsätter dansa, och då kommer det fram en kille och lägger armen om mig. Hårt. En kompis till mig tar då tag i honom från andra hållet och jag tar tag i ytterligare en vän, och tänker att “han måste väl fatta vinken”. Nej. Jag kommer ifrån mina vänner och den här snubben vänder mig mot honom och håller i mig och trycker sig mot mig.
Jag tänker alltid i efterhand att jag skulle slagit till honom och tänker alltid innan jag går ut att jag måste lära mig att sätta ner foten till dessa äckel. Men när jag står där så blir jag alltid bara så paff över hur de beter sig. Så chockad och äcklad över hur lite respekt en kan ha för en annan människa. Och ärligt så blir jag lite rädd också, för att jag inte vet vad han tänker eller kommer agera.
I vilket fall. Jag står där och vi “dansar”. Jag tittar bort och ner i golvet och försöker vara så ointresserad jag kan. Men vad bryr han sig.

Det enklaste är att säga “jag har en pojkvän”. För det är så många män tänker, att det är enda anledningen för dem att låta mig vara: att jag är någon annans “ägodel”. Ja. Ägodel. Det är precis så de ser det. Men jag undviker ofta att säga just att jag är i ett förhållande, jag vill liksom att de ska förstå ändå. Jag vill inte behöva säga att jag “tillhör” någon annan, det är att objektifiera sig själv. Att göra mig själv till en tillhörighet, något jag själv inte bestämmer över. Så blir det.

Jag försöker trycka bort honom men det går inte. Han tycker istället att det mest logiska nu är att ta tag i mitt ansiktet och försöka kyssa mig. Min vän ser detta och tränger sig fram till honom och säger att “hon är inte intresserad, hon har en pojkvän”, varpå han kollar på mig och jag nickar. Hon drar med mig därifrån.
Efter ett tag kommer han igen (!). Samma sak. Han håller fast mig hårt, och ja, jag menar skithårt. Sätter liksom händerna på hand bröstkorg och försöker putta undan honom, MEN HAN GER SIG JU INTE. Jag ser människan i ögonen och skakar på huvudet. När han fortfarande inte fattar, utan försöker kyssa mig igen så säger jag, långsamt och tydligt som att jag talar till ett barn: Jag vill inte. Och människan bara ser mig i ögonen och fortsätter hålla i. Och jag kände i hela kroppen att det verkligen inte fanns något han brydde sig mindre om än om jag ville eller inte.
Som tur var, så råkade någon dansa in i honom ganska ordentligt så han tappade greppet. Så jag gick. Och höll mig på avstånd resten av kvällen.

Det äcklar mig så mycket . Hur en kan ta sig friheten att ta på en annan människas kropp på det sättet. Och vara fullt medveten om att jag inte vill.
Och jag skäms, jag skäms för att jag lät honom och inte slog till honom i ansiktet eller vadfan som helst. Men det är svårt att tänka så i stunden.

Det brukar ju låta “men hon sa ju inte “nej””, när det talas om övergrepp och trakasserier. Men här är bara ytterligare ett bevis på att ingen bryr sig det minsta om samtycke från den utsattas sida. Jag sa “jag vill inte”. Han hörde. Och han kunde inte bry sig mindre.

Trump

Donald Trump har på riktigt varit president i typ vaddå, en vecka? Och allt han gjort under den korta tiden har varit korkat. En hade ju tänkt att han kanske skulle försöka att inte vara så fruktansvärt extrem under den första tiden, men icke.

“Flikarna om klimatförändringar och rättigheter för HBTQ-personer försvann från Vita husets hemsida – bara någon timme efter att Trump svors in som president.
I stället avfärdas Obamas klimatplan som skadlig och onödig.”

Jaha. Klimatförändringarna ska tydligen sluta satsas på då de, enligt Trump, är en bluff. HUR? Vi ser förändringarna i klimatet. Hur är det en bluff? Smälter inte glaciärer? Får vi inte ett allt varmare klimat? Va?
Han har även tagit bort den delen på vita husets hemsida där det stod att läsa om hbtq-rättigheter. Det var ju inte så oväntat. Jag blir så upprörd. HUR MYCKET BAKOT I TIDEN SKA VI GÅ? Det är 2017, herregud!

Och detta.

“I moved on her like a bitch, but I couldn’t get there, and she was married. Then all of a sudden I see her, she’s now got the big phony tits and everything.”

“I’m automatically attracted to beautiful [women]—I just start kissing them. It’s like a magnet. Just kiss. I don’t even wait. And when you’re a star they let you do it. You can do anything … Grab them by the pussy. You can do anything.”

Jag kräks. Är ni nöjda, ni som röstade fram detta? Detta är alltså ett uttalande från mannen som numera styr världens största demokrati, en av världens mäktigaste människor. Känns ju tryggt. Hur fick han ens ställa upp i valet? Det finns många många fler liknande citat av den mannen, dessa är inte de enda. Jag äcklas så mycket.

Och han bygger en jävla MUR mot Mexico? VA? Som Mexico själva tydligen ska betala för, för det har han bestämt.

Alltså, han är ju uppenbart psykiskt instabil? Nej, alltså inte ironiskt eller så. Jag är 100% seriös. Jag säger inte att det är fel att vara det. Bara att någon med sånna problem av den graden han verkar ha kanske inte är rätt person att styra USA?
Antingen lider han av ovanstående eller så har han bara en sjukt snedvriden världsbild och skrämmande låg analytisk förmåga? Kan inte säga vilken. Men en sak är iallafall säker; att vilken det än är av de två så är han inte lämplig för sin post.

Alla kvinnor mördar tydligen barn

När jag diskuterar med män på internet och de är omöjliga (i princip alltid), så kommer det ofta välmenande människor som säger till mig att bara strunta i idioterna. Att de inte ens vill försöka förstå. Och jag fattar vad de säger, alltså dessa män är ju inte riktigt kloka. Men jag känner ändå att jag kan inte leva i en värld där män tycker att det är ok att förtrycka och ta plats på kvinnors bekostnad utan att ens försöka. Jag vill inte att de senare ska kunna komma och säga att “det har ingen sagt till mig, jag visste inte”, utan jag vill försöka,
“De tycker bara att det är roligt att diskutera, de tar dig inte på allvar” är vanligt förekommande också. Precis som att jag tar dem på allvar jämt och ständigt? Lite svårt när en läser deras kommentarer, I mean, jag roas av att diskutera med dem också. Ibland skrattar jag så att jag inte får luft. Ex när jag skrev min artikel om att män är potentiella våldtäktsmän och en snubbe svarar att isf ska han börja säga att alla kvinnor är barnmördare. Oh, the logic.