Det här inlägget tänkte jag ägna åt att berätta om hur det kommer sig att jag är feminist.
Det började nog med att jag under hela min tid i grundskolan blev trakasserad, av mestadels killar. Lärarna tillät med motivationen ”ni vet hur pojkar är” eller ”han tycker bara om dig”. Eftersom jag inte var helt dum i huvudet så fattade jag ganska snabbt att, nej de tyckte inte om mig, dom var bara korkade och elaka och betedde sig som de gjorde för att det tilläts.
Stunden då jag verkligen började identifiera mig som feminist måste ha varit andra året på gymnasiet. Tidigare hade jag fått bilden av att alla feminister var väldigt radikala och tyckte att kvinnor skulle ha världsherravälde och att alla män kunde gå och dö, och det ville jag ju inte identifiera mig med. När jag började andra året på gymnasiet började vi läsa samhällskunskap och fick då en ny lärare som är en av de bästa lärarna jag har haft. Han pratade mycket om vad feminism är och hur det egentligen betyder att man anser att alla människor har samma värde han pratade även mycket om och gav exempel på olika situationer där man kan märka att kvinnor inte har samma rättigheter som män.
Det gjorde att jag fick upp ögonen för det här och jag började googla lite på det och läsa lite olika feministbloggar och följa olika feministiska konton på Instagram och jag insåg ganska snabbt att det här var ju faktiskt väldigt vettigt och att jag kunde identifiera mig väldigt mycket med feminismen.
Hela mitt tidigare liv har jag har jag varit en sån som gärna vill försvara dem som inte har samma rättigheter eller som blir utsatta för orättvisor men jag har ändå alltid haft lite svårt att ta ordentliga diskussioner för att jag har varit så rädd att folk ska tycka illa om mig, jag har brytt mig alldeles för mycket om vad andra människor har för åsikter om mig. Jag skulle tro att det bror på att alla tilläts ha dryga åsikter om allt jag gjorde under hela min grundskoletid och de tilläts även uttrycka sina dumma åsikter till mig utan att någon gjorde nånting eftersom ”vi vet ju hur killar är”. Men efter att jag upptäckte feminismen och började verkligen förstå att det finns flera människor som tycker att alla människors åsikter är lika mycket värda och att jag har lika mycket rätt att finnas och tycka och göra saker som de här killarna som har trakasserat mig alla år så började jag våga ta fler riktiga diskussioner. Jag slutade ge mig mig för att folk tyckte annorlunda mot mig och jag slutade bry mig om ifall folk tyckte att jag hade för mycket åsikter om saker. För jag vet att jag har mycket åsikter och jag vet att många av mina åsikter är bra och värda att ta en diskussion för. Numera har det blivit så att personer ur min vänkrets och familj bara suckar när ämnet tas upp av någon för de vet att jag inte kommer ge mig utan världens största diskussion. Och I don’t blame them, för jag vet att det är så jag är. Jdg diskuterar med människor på nätet och väldigt mycket med folk på fester som jag anser behöver läxas upp lite grann och jag bli kallad både det ena och det andra, feministfitta och feminazi och alla andra vackra smeknamn som kvinnohatare och antifeminister har på oss. Men jag gör det ändå för att om jag har 50 onödiga diskussioner med människor men lyckas få en person att ha en mer sund syn på kvinnor så är det värt det.
feminism
Nattklubbstrauma
Ni kan på riktigt aldrig gissa vad som hände när jag var ute i fredags med min kompis. Alltså ryser vid blotta tanken. Ew.
Vi var på nattklubben Pure. Vi står och dansar. Med varandra. Vi fuldansar så det är alltså inget ”inbjudande”(helt otroligt att det ska behöva vara väsentligt i det här sammanhanget men pga de strukturer samt kvinnosynen vi har så är det tydligen det). Och då kommer det upp en man bakifrån mig (jag har alltså fortfarande ingen idé om vem det var) och tar tag runt min midja samtidigt som han kysser och slickar på min hals.
Var och är fortfarande mållös. HADE JAG PÅ NÅGOT SÄTT VISAT ATT JAG VILLE DETTA? Var det för att jag dansade? För att jag hade en magtröja? För att jag var ute på en nattklubb? Eller hade jag inte visat det men det är ”ju sånt man får räkna med”? Alltså, nej. Usch. Inte okej.
8:e mars
Idag är det internationella kvinnodagen. 8:e mars. Somliga tycker att det är en helt meningslös dag. Somliga (typ jag) tycker att det borde vara fler än en dag om året som är inte bara männens utan även kvinnors. Det känns ju som det enda rimliga, men nej. Så är det dessvärre inte.
De våldtäkter som sker mot de under 15 år har 96% utsatta kvinnor, mot de över 18 är det 99%.
Tekniskt sett jobbar kvinnor gratis efter 15.57 en 08-17-dag på jobbet.
Ungefär en fjärdedel av alla kvinnor har någon gång utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats.
Hur är det ens möjligt att det, i Sverige år 2016, är så här? Det är inte acceptabelt.
Och många säger att ”ja,men nu borde ju vara nöjda att ni har kommit så långt som ni har, Sverige är ju faktisk ett av de mest jämställda länderna!” Man ba, jaha men då så! Då ska jag sluta kämpa för ytterligare förbättringar! Det är som att säga att eftersom är bland de länder som har den bästa vården och äldreomsorgen så ska vi sluta jobba vidare på att förbättra det också. Och ett sådant resonemang hör man ju sällan, ellerhur?
Varför gör man inte det då? FÖR ATT DET, LIKSOM JÄMLIKHETSRESONEMANGET, ÄR HELT JÄVLA IDIOTISKT
Så jag tycker att vi alla ska ta tillfället i akt på denna, våran enda dag på året, gill att informera om alla orättvisor i vårat samhälle.
Alla skulle tänka som barnen
Jag har tänkt på en sak, det här som är så kallat ”killigt” och ”tjejigt” det är ju bara (som vi alla vet) sociala strukturer. Det är ju ingenting vi föds med, att tycka att rosa är för tjejer och blått är killigt och att tjejer vill vara prinsessor och killar vill vara brandmän och poliser, det är någonting vi växer upp med och lär oss är det rätta.
Vad jag kan minnas av min förskoletid så var det inte många killar som hade rosa kläder, vissa tjejer hade blått och lekte med bilar och sådant, men det har alltid varit mer accepterat att vara en pojkflicka än det varit för en kille att gilla någonting som är stereotypt för tjejer. Detta är faktiskt också ganska intressant, varför det är så och hur det kommer sig? Antagligen är väl det för att eftersom att män anses bättre en kvinnor så är inget negativt för en kvinna eller tjej att bete sig som en kille men däremot eftersom att tjejer anses lite sämre ser det bara dåligt ut för en kille att bete sig som det sämre könet.
I vilket fall, det jag skulle komma till var att jag har märkt att nu, när jag själv jobbar på en förskola så är det ändå ganska många killar som har rosa stövlar och vantar och mössor och blommiga kläder och de leker prinsessor och mamma pappa barn. Det inte jättevanligt men det är heller inte ovanligt. Så obviously så går det framåt.
Och nu vet inte jag hur det var med just det här när jag var yngre, men jag har märkt att barnen nu i alla fall är väldigt förstående med att man får se ut hur man vill och man får vara kär i vem man vill, att det inte nåt konstigt med det. Det tycker jag är så härligt. Tänk om alla kunde se på saker som barn gör.
Till exempel så var det en kille som skulle reta en annan kille genom att säga att han är kär i killar varpå den här lilla 4-åringen svarar att ”jag är inte kär i nån, men en pojke kan älska en annan pojke. Det är okej.” Och alla andra i gruppen höll med. Jag blir så glad! Det finns hopp ändå!
”inte tillräckligt tydlig”
Hello alla glada!
Har ni det bra? Ja, det är helg så fullt så dåligt kan ni ju inte ha det. Men nu ska jag berätta en liten grej som hände igår.
Jag och min kompis hade bestämt oss för att vi skulle gå ut, det var ju fredag, såklart värt att fira. Så vi gick till Colosseum vid Tele2arena i Globen. Och som ni alla vet så är det ju som tjej inte särskilt ovanligt att bli till exempel tafsad på eller liknande när man är ute, men den här gången blev jag fan riktigt förbannad.
Vi stod och dansade och så kom det fram några killar och en av dem började dansa med mig och tafsa på mig varav jag tar bort hans händer från mig sen tar min kompis tag i mig och byter plats med mig. Han går efter och ställer sig vid mig igen och fortsätter och hon tar bort hans händer och han fort sätter och jag tar bort hans händer. Han ger sig inte, så vi går och ställer oss och dansar på ett annat ställe på dansgolvet. Och han följer efter. Och han fortsätter. Efter att vi har hållit på såhär ett tag och tagit bort hans händer och flyttat på oss så kommer hans kompis fram och säger till mig att ”om du inte intresserad så kan du ju försöka visa det på något sätt”. Man ba ”jaha okej, så att ta bort hans händer från mig och gå därifrån är inte ett tydligt sätt att visa mitt obefintliga intresse på?”
Också känner jag då även att eftersom att hans kompis uppenbarligen såg att jag inte var intresserad så visade jag väl det på ett relativt tydligt sätt? Right?
Känner rent spontant att det inte är mitt fel att den här idioten är så dum huvudet att han inte fattar de mest obvious hintarna i världshistorien.
Det inte mitt jobb att hinta så tydligt som möjligt så att han ska fatta att jag inte vill. Om han kommer och ska tafsa på mig så är det hans ansvar att vara säker på att jag är okej med det, jag ska inte behöva oroa mig för att jag inte är tillräckligt tydlig.
#inteerkvinna
I lördags anordnades en invandringskritisk demonstration i Stockholm som kallade sig ”Folkets demonstration”, en demonstration som samlade invandrarkritiker och högerextrema.
Men det är fredagens flygblad som har fått ett stort antal kvinnor att ta avstånd ifrån att bli hopbuntade till en grupp som inte själva kan föra sin talan.
I flygbladet förklarades anonymt att gruppen bakom det själv skulle ”dela ut straffen de förtjänar”. ”De” var de nordafrikanska gatubarnen och tilltaget har försvarats i sociala medier av män som hävda att syftet var att ”skydda svenska kvinnor”, vilket också framgick av flygbladet.
Det här utdraget från DNs artikel som publicerades häromdagen får en ju att knappt tro sina ögon. Tydligen tycker svenska män att de har någon slags rättighet att gå och spöa upp alla som inte bör vara här, eller som enligt deras mening är farlig. Och tydligen är det oss som dom skyddar genom den här ytterst vidriga och vedervärdiga handlingen.
Snacka om att det lämpar sig att beskriva det som det ultimata exemplet på rasistfeminism, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Män som helt plötsligt börjar försvara kvinnors rättigheter enbart för att de då tror att de på ett accepterat sätt kan få utlopp för sina rasistiska åsikter. Och detta för att ni anser er skydda oss (etniskt) svenska kvinnor.
Jag vill inte vara eran ursäkt till att få misshandla oskyldiga människor.
Varken jag eller någon annan kvinna jag vet har bett er att beskydda oss och om ni nu prompt vill göra det så kan ni ju göra det där det faktiskt gör lite nytta, typ när ni ser att någon blir tafsad på eller när någon får oönskade sexuella kommentarer slängda i ansiktet.
Men jag tvivlar på att ni kommer att hjälpa mig med ovanstående då det ju ofta är vita män som står för de handlingarna och då är det ju ”inte så farligt” för ”lite får man väl tåla”.
Angående händelserna i Köln, Kalmar och på We Are Stockholm vill jag påpeka att det inte är något nytt att tjejer utsätts för sexuella övergrepp. Tyvärr, det händer väldigt ofta. Men nu när det inte var svenska män är ända gångerna det var värt att reagera.
Eller?
Låt bli att använda mig för att rättfärdiga era rasistiska handlingar. Jag är #inteerkvinna .
Rasism
Den 20:e publicerades en text av Evah Åberg här på Nyheter24. För er som inte läst den handlade den om att fler män måste börja säga till när de hör våldtäktsskämt eller ser tjejer bli tafsade på om vi någonsin ska kunna bekämpa det här strukturella problemet med mäns våld mot kvinnor.
Det var verkligen en superbra artikel! Men direkt började folk kommentera om att de minsann aldrig hade hört våldtäktsskämt och inte förstod vad hon menade eller att det faktiskt var invandrarnas fel.
Suck. Detta är en sak som stör mig extremt mycket. ”Rasistfeminism”. När män helt plötsligt bestämmer sig för att stå upp för kvinnors rättigheter för att de ser det som en chans att uttrycka sina rasistiska åsikter. Det äcklar mig hur det kan finnas människor som gör så.
För det första: bara sluta vara rasistiska, alla ÄR lika mycket värda. Punkt slut.
Och sen: ”vårat” problem blir helt plötsligt värt att tas upp om det är relaterat till erat problem. VARFÖR?
Jag har blivit så trött på den här rasism-vågen som har kommit i och med flyktingkrisen, så himla respektlöst att bara: nä, åk tillbaka dit ni kom från! Jag menar, det är nog inte deras val att bra på flykt, de hade nog hellre stannat kvar i sitt hemland. Tror inte att någon som har det bra i sitt hemland tänker att ”nejdu, ska vi inte ta och fly till Sverige och sova utomhus och bli anklagade för allt dåligt som händer i landet? Det låter väl som en bra idé?”. Visa lite förståelse och respekt för människor som lider!
Renées Brygga
Kollar i skrivande stund på Renées brygga. David Batra, Lena Philipsson och Paulo Roberto är gäster där. Alltså, David och Lena: I love you. Men ända sedan Paulo var med i Jenny Strömstedts program så har jag så fruktansvärt svårt för honom. För er som inte har läst det inlägget jag skrev om det så länkar jag det här
Och nu är han alltså med här och han är såsjälvgod och typ sitter där och promotear sig själv och att han är så jävla vältränad. Usch. Orkar på riktigt inte med människan.
Inte bara en åsikt
Jag tycker att det är självklart att alla ska få ha vilken politisk ideologi de vill. Samtidigt blir jag oerhört frustrerad över att de finns de som totalt ratar feminismen.Motsägelsefullt tycker de flesta, men det tycker inte jag och jag ska förklara varför.
Ideologi kallas en samling tankar, idéer och föreställningar om vad som är viktigt i världen och i livet.
Så står det om man slår upp det i Nationalencyklopedin. Det är alltså åsikter, något som kan ändras från person till person.
Feminismen står för alla människors lika värde, att alla har samma rättigheter och samma skyldigheter oavsett kön, sexuell läggning eller hudfärg.
Att alla har samma värde är inte en åsikt, det är så. Det är fakta. Det går alltså inte att ifrågasätta, inte på något sätt. För vi är alla födda med samma rättigheter.
Alltså frustrerar det mig när någon säger att ”feminister har fel”, för vi tror på allas lika värde och det är inte bara en åsikt, det är fakta.
Min vilja då?
Idag tänkte jag skriva om en sak som jag tror att de flesta tjejer kan känna igen sig i: mäns ”äganderätt” över det motsatta könet.
Jag tänker börja med ett exempel på vad det är jag menar och som exempel tar jag en händelse från i lördags.
Jag var ute med några vänner och vi stod och dansade, fram kom en kille och ställde sig och började dansa med mig, inget fel med det. Men sedan kom hans kompis. Kompisen sa att hans kompis hade sagt att han ville ha en puss av mig och kompisen frågade då om han kunde få det. Jag svarade att nej, det kunde han inte och jag fick en skeptisk blick. ”Varför?” (Tydligen måste jag ha en anledning till att inte vilja pussa på en främling!)
”För att jag inte vill det.”
”Men kom igeeeeen.”
Och så lät det tills jag sa att jag faktiskt hade en pojkvän, det var tydligen en giltig förklaring.
Så, att jag inte är intresserad eller helt enkelt inte vill pussa på en främling är inte några fungerande argument. Ända sättet för mig att slippa undan är om jag ”tillhör” någon annan? Vad jag vill eller inte spelar ingen roll. För jag är ju bara ett objekt som män har någon slags äganderätt över?
Jag upplever att så fort man går ut till en bar eller klubb så blir man som kvinna objektifierade och tafsade på och det är helt socialt accepterat. Det är något ”man får räkna med”
(För det vet vi ju alla, att om män får i sig så mycket som en endaste droppe alkohol så blir de till djur som inte kan kontrollera sina lustar!) och ”sånt händer ju”. Jag blir så frustrerad. Och det är liksom inte heller så att de bara råkar komma åt en lite eller så utan det tafsar ju med 100% säkerhet. För om jag står och dansar så betyder ju det verkligen att jag vill bli tafsad på. Jag vill på riktigt slå dessa människor i ansiktet. Hårt som fan.
Och det som stör mig mest är ju att även fast man kan flytta på deras händer eller säga att man inte är intresserad så spelar det ingen som helst roll. Det ända som betyder något är om jag har en partner eller inte. Om jag tillhör någon annan eller inte. För om jag inte är upptagen så är det automatiskt fritt fram. För min vilja har ju ingen betydelse. För jag är ju bara en kvinna.